Psaltaren 103
1 En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.
Faarfannaa Daawit. Yaa lubbuu ko, Waaqayyoon eebbisi; keessi namummaa koo hundi maqaa isaa qulqulluu sana eebbisaa.
2 Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;
Yaa lubbuu koo Waaqayyoon eebbisi; tola isaa hundas hin irraanfatin.
3 Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;
Inni cubbuu kee hundumaa siif dhiisa; dhukkuba kee hundumaa ni fayyisa;
4 Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;
jireenya kee boolla irraa ni baraara; jaalalaa fi gara laafinaan si gonfa;
5 Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.
akka dargaggummaan kee akkuma risaa haaromfamuufis, inni fedhii kee waan gaariidhaan ni guuta.
6 Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.
Waaqayyo warra cunqurfaman hundaaf qajeelummaa fi murtii qajeelaa kenna.
7 Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.
Inni karaa isaa Museetti, hojii isaa immoo saba Israaʼelitti beeksise.
8 Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.
Waaqayyo gara laafessaa fi arjaa dha; inni aaruuf hin ariifatu; jaalalli isaas baayʼee dha.
9 Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.
Inni yeroo hunda hin dheekkamu; aarii isaa illee bara baraan hin kuufatu;
10 Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.
inni akka cubbuu keenyaatti nu hin adabne; yookaan akka balleessaa keenyaatti nuuf hin deebifne.
11 Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.
Akkuma samiiwwan lafa irraa ol fagaatan sana, jaalalli inni warra isa sodaataniif qabu akkasuma guddaa dha;
12 Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.
akkuma baʼi biiftuu lixa biiftuu irraa fagaatu, akkasuma inni balleessaa keenya nurraa haqeera.
13 Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.
Akkuma abbaan ijoollee isaatiif garaa laafu, Waaqayyo warra isa sodaataniif garaa ni laafa;
14 Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.
inni akka nu itti uumamne ni beekaatii; akka nu biyyoo taanes ni yaadata.
15 En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.
Barri namaa akkuma margaa ti; akka abaaboo dirrees ni misa;
16 När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.
inni yeroo bubbeen itti bubbisutti ni bada; iddoon isaas deebiʼee isa hin yaadatu.
17 Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,
Jaalalli Waaqayyoo garuu bara baraa hamma bara baraatti warra isa sodaatan wajjin ni jiraata; qajeelummaan isaa immoo ijoollee ijoollee isaaniitti darba;
18 När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.
warra kakuu isaa eeganitti, warra ajaja isaatti buluu yaadatanittis ni darba.
19 Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.
Waaqayyo teessoo isaa samii keessa dhaabbateera; mootummaan isaas waan hunda bulcha.
20 Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.
Isin ergamoonni isaa, warri ajaja isaa eegdan jajjaboon, warri dubbii isaatiif ajajamtanis Waaqayyoon eebbisaa.
21 Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.
Raayyaan isaa hundinuu, isin tajaajiltoonni isaa warri fedhii isaa guuttan Waaqayyoon eebbisaa.
22 Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.
Uumamawwan bulchiinsa isaa jala lafa hunda jirtan hundi Waaqayyoon eebbisaa. Yaa lubbuu ko, Waaqayyoon eebbisi.
