Psaltaren 103
1 En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.
Andriaño t’Iehovà, ry troko; naho ze hene amako; bangò ty tahina’e masiñe!
2 Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;
Andriaño t’Iehovà ry troko, le ko haliño o hasoa’e iabio.
3 Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;
I mpañaha ze hene hakeo’oy, ie mpanaha ze atao arete’oy.
4 Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;
I mijebañe ty fiai’o boak’an-koboñ’aoy, ie mañohò azo am-piferenaiñañe naho am-pitretrezañe,
5 Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.
ie mahaeneñe ty havelo’o an-draha soa, naho vaoe’e hoe vantio ty hajalahi’o.
6 Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.
Manao ty hahiti’e t’Iehovà naho mitolon-kavantañañe amy ze hene volevolèn-draha.
7 Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.
Nampahafohine’e amy Mosè o sata’eo o tolon-draha’eo amo ana’ Israeleo.
8 Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.
Miferenaiñe naho mitretre t’Iehovà, malaon-kaviñerañe, vaho enem-pikokoa-migahiñe.
9 Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.
Tsy handilo nainai’e re, tsy hangazoña’e kitro katroke ty fifombo’e.
10 Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.
Tsy nanoe’e mañeva o tahin-tikañeo, tsy nililove’e ty amo hakeo’ tikañeo.
11 Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.
Fa mira ami’ty haabo’ i likerañey ami’ty tane toy, ty hajabajaba’ ty fiferenaiña’e amo mañeveñ’ama’eo;
12 Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.
Mira ami’ty halavi’ i atiñanañey amy ahandrefañey, ty halavi’ ty nampisitahe’e amantika o fiolàn-tikañeo.
13 Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.
Hambañe ami’ty halèm-pon-drae amo ana’eo ty fitretreza’ Iehovà amo mañeveñe ama’eo,
14 Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.
amy te arofoana’e ty vintan-tika; tiahi’e t’ie lemboke.
15 En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.
Aa naho ondaty, hoe ahetse o andro’eo hoe voñe an-kivok’ ao ty fandrevaha’e;
16 När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.
ie iarian-tioke, le tsy eo ka, vaho tsy mahatiahy aze i toe’ey.
17 Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,
Fe boake haehae tsy amam-pipotora’e añe, sikal’ami’ty tsy modo añe, ty fiferenaiña’ Iehovà amy ze mañeveñe ama’e, naho i havantaña’ey amo ana’ o anakeo—
18 När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.
ho amy ze miambeñe i fañina’ey vaho mahatiahy o taro’eo hanoa’e.
19 Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.
Fa naore’ Iehovà an-dindiñe ao ty fiambesa’e, vaho mamehe ze he’e i fifehea’ey.
20 Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.
Andriaño t’Iehovà, ry Anjeli’e, ra’elahy an-kaozarañe, mitoloñe amo tsarae’eo, mañaoñe ty fiarañanaña’ o tsara’eo.
21 Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.
Andriaño t’Iehovà, ry hene lahin-defo’eo, ry mpitoro’e mpanao o satrin’ arofo’eo.
22 Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.
Andriaño t’Iehovà, ry hene sata’e tok’aia tok’aia amy fifehea’eio. Andriaño t’Iehovà, ry fiaiko.
