Psaltaren 103
1 En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.
Dāvida dziesma. Teici To Kungu, mana dvēsele, un viss, kas iekš manis, Viņa svēto vārdu.
2 Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;
Teici To Kungu, mana dvēsele, un neaizmirsti, ko Viņš tev laba darījis.
3 Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;
Viņš piedod visus tavus grēkus un dziedina visas tavas vainas.
4 Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;
Viņš izglābj tavu dzīvību no samaitāšanas un pušķo tevi ar žēlastību un apžēlošanām.
5 Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.
Viņš pieēdina tavu muti ar labumu, ka tu atjaunojies kā ērglis.
6 Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.
Tas Kungs izdod taisnību un tiesu visiem, kas top apbēdināti.
7 Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.
Viņš Mozum darījis zināmus Savus ceļus, Israēla bērniem Savus darbus.
8 Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.
Žēlīgs un lēnīgs ir Tas Kungs, pacietīgs un no lielas žēlastības.
9 Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.
Viņš ķildu neturēs mūžam un nedusmosies mūžīgi.
10 Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.
Viņš mums nedara pēc mūsu grēkiem un mums nemaksā pēc mūsu noziegumiem.
11 Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.
Jo cik augstas debesis ir pār zemi, tik spēcīga Viņa žēlastība pār tiem, kas Viņu bīstas.
12 Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.
Cik tālu rīti no vakariem, tik tālu Viņš liek mūsu pārkāpumus nost no mums.
13 Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.
Tā kā tēvs apžēlojās par bērniem, tā Tas Kungs žēlo tos, kas Viņu bīstas.
14 Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.
Jo Viņš zin, kāds radījums mēs esam, Viņš piemin, ka mēs esam pīšļi.
15 En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.
Cilvēks savā dzīvībā ir kā zāle, viņš zied kā puķe laukā.
16 När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.
Kad vējš pār to pāriet, tad viņas vairs nav, un viņas vietu vairs nepazīst.
17 Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,
Bet Tā Kunga žēlastība paliek mūžīgi mūžam pār tiem, kas Viņu bīstas, un Viņa taisnība līdz bērnu bērniem
18 När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.
Pie tiem, kas Viņa derību tur un Viņa baušļus piemin, ka tie tos dara.
19 Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.
Tas Kungs ir stiprinājis Savu godības krēslu debesīs, un Viņa valstība valda pār visu.
20 Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.
Teiciet To Kungu, Viņa eņģeļi, jūs stiprie karotāji, kas Viņa vārdu izdara, klausīdami Viņa vārda balsi.
21 Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.
Teiciet To Kungu, visi Viņa spēcīgie pulki, jūs Viņa sulaiņi, kas dara pēc Viņa prāta.
22 Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.
Teiciet To Kungu, visi Viņa darbi visās vietās, kur Viņš valda. Teici To Kungu, mana dvēsele.
