Psaltaren 103
1 En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.
[Psalm lal David] Kaksakin LEUM GOD, O ngunik! Ma nukewa in nga, in kaksakin Ine mutal lal!
2 Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;
Kaksakin LEUM GOD, O ngunik, Ac tia mulkunla lupan kulang lal.
3 Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;
El nunak munas ke ma koluk luk nukewa Ac akkeyala mas luk nukewa.
4 Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;
El moliyula liki misa Ac akinsewowoyeyu ke lungse ac pakoten.
5 Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.
El akkihpye moul luk ke ma wo Tuh nga in fusr na ac ku oana sie won eagle.
6 Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.
LEUM GOD El oru nununku lal in wi layen lun mwet akkeokyeyuk, El oru tuh nununku suwohs in orek nu selos.
7 Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.
El akkalemye inkanek lal nu sel Moses Ac lela tuh mwet Israel in liye orekma kulana lal.
8 Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.
LEUM GOD El kulang ac pakoten, El tia sa in mulat, ac yoklana lungkulang lal.
9 Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.
El ac tia kaiyuk pacl nukewa, El tia kolla mulat lal nwe tok.
10 Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.
El tia kai kut fal nu ke ma koluk lasr, Ku ase nu sesr ma fal nu ke orekma koluk lasr.
11 Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.
Tuh lungse lun God nu selos su sunakunul Oana fulatan kusrao nu faclu.
12 Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.
El usla ma koluk lasr loes liki kut, Oana lusen kutulap lac nwe roto.
13 Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.
LEUM GOD El pakomutalos su akfulatyal, Oana ke sie papa el pakomuta tulik natul.
14 Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.
God El etu lah mea kut orekla kac, El esam lah kut orekla ke kutkut.
15 En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.
A funu mwet uh, moul lasr uh oana mah. Kut kapak ac farngelik oana ros inimae,
16 När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.
Na eng tuhyak nu faclos ac elos wanginla Ac tia sifil liyeyuk.
17 Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,
A nu selos su sangeng sin LEUM GOD, lungse lal oan nu tok ma pahtpat, Ac suwoswos lal nu sin fwil nu ke fwil —
18 När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.
Nu selos su karinganang wuleang lal Ac oaru in akos ma sap lal.
19 Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.
LEUM GOD El oakiya tron lal inkusrao; El tokosra fin ma nukewa.
20 Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.
Kaksakin LEUM GOD, kowos lipufan kulana lal, Su akos sap ku lal, Ac porongo kas lal.
21 Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.
Kaksakin LEUM GOD, kowos un mwet ku lal inkusrao, Kowos mwet kulansap lal, su oru lungse lal.
22 Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.
Kaksakin LEUM GOD, kowos su ma orekla lal In acn nukewa el leumi. Kaksakin LEUM GOD, O ngunik!
