Psaltaren 103

1 En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.

Von David. / Preise Jahwe, o meine Seele, / Und all mein Innres seinen heiligen Namen!

2 Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;

Preise Jahwe, o meine Seele, / Und vergiß nicht all seiner Segenstaten!

3 Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;

Er vergibt dir all deine Missetat, / Schafft all deiner Krankheit Heilung.

4 Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;

Er erlöset dein Leben vom Tode, / Krönt dich mit Huld und Erbarmen.

5 Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.

Er sättigt dein Alter mit Gutem, / So daß deine Jugend sich wieder erneut / Wie eines Adlers Gefieder.

6 Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.

Heilstaten vollführet Jahwe, / Recht schafft er allen Bedrückten.

7 Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.

Mose tat er seine Wege kund, / Israels Söhnen sein herrliches Tun.

8 Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.

Barmherzig und gnädig ist Jahwe, / Langmütig und reich an Huld.

9 Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.

Er hat nicht für immer gehadert / Und nicht auf ewig gezürnt.

10 Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.

Nicht nach unsern Sünden hat er uns gelohnt, / Uns nicht vergolten nach unsern Vergehn.

11 Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.

Sondern so hoch der Himmel ist über der Erde, / So mächtig war seine Huld bei den Frommen.

12 Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.

So weit der Osten vom Westen ist, / Hat er unsre Frevel von uns entfernt.

13 Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.

Wie sich ein Vater der Kinder erbarmt, / Hat Jahwe sich stets erbarmt seiner Frommen.

14 Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.

Er weiß ja, wie schwach wir sind, / Er gedenket daran: wir sind Staub.

15 En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.

Eines Sterblichen Tage sind wie Gras, / Wie des Feldes Blume, so blüht er.

16 När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.

Fährt über sie ein Windstoß, so ist sie dahin, / Und es kennt sie nicht mehr ihre Stätte.

17 Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,

Doch Jahwes Gnade erzeigt sich auf ewig an seinen Frommen, / Seine Treue erfahren in jedem Geschlecht

18 När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.

Alle, die seinen Bund bewahren / Und seiner Gebote gedenken, sie zu erfüllen.

19 Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.

Jahwe hat seinen Thron im Himmel errichtet, / Sein Königtum herrscht über alles.

20 Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.

Preist Jahwe, ihr seine Engel, / Ihr Helden an Kraft, die ihr sein Gebot vollführt, / Indem ihr dem Ruf seines Wortes gehorcht!

21 Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.

Preist Jahwe, ihr seine Heere alle, / Seine Diener, die ihr seinen Willen vollstreckt!

22 Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.

Preist Jahwe, ihr seine Werke all, / An jedem Ort seines Herrschaftsgebiets! / Preise Jahwe auch meine Seele!