Psaltaren 103
1 En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.
[A Psalm] of David. Bless the LORD, O my soul: and all that is within me, [bless] his holy name.
2 Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;
Bless the LORD, O my soul, and forget not all his benefits:
3 Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;
Who forgiveth all thine iniquities; who healeth all thy diseases;
4 Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;
Who redeemeth thy life from destruction; who crowneth thee with lovingkindness and tender mercies;
5 Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.
Who satisfieth thy mouth with good [things; so that] thy youth is renewed like the eagle’s.
6 Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.
The LORD executeth righteousness and judgment for all that are oppressed.
7 Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.
He made known his ways unto Moses, his acts unto the children of Israel.
8 Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.
The LORD [is] merciful and gracious, slow to anger, and plenteous in mercy.
9 Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.
He will not always chide: neither will he keep [his anger] for ever.
10 Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.
He hath not dealt with us after our sins; nor rewarded us according to our iniquities.
11 Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.
For as the heaven is high above the earth, [so] great is his mercy toward them that fear him.
12 Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.
As far as the east is from the west, [so] far hath he removed our transgressions from us.
13 Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.
Like as a father pitieth [his] children, [so] the LORD pitieth them that fear him.
14 Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.
For he knoweth our frame; he remembereth that we [are] dust.
15 En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.
[As for] man, his days [are] as grass: as a flower of the field, so he flourisheth.
16 När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.
For the wind passeth over it, and it is gone; and the place thereof shall know it no more.
17 Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,
But the mercy of the LORD [is] from everlasting to everlasting upon them that fear him, and his righteousness unto children’s children;
18 När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.
To such as keep his covenant, and to those that remember his commandments to do them.
19 Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.
The LORD hath prepared his throne in the heavens; and his kingdom ruleth over all.
20 Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.
Bless the LORD, ye his angels, that excel in strength, that do his commandments, hearkening unto the voice of his word.
21 Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.
Bless ye the LORD, all [ye] his hosts; [ye] ministers of his, that do his pleasure.
22 Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.
Bless the LORD, all his works in all places of his dominion: bless the LORD, O my soul.
