Psaltaren 103
1 En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.
[David kah] Aw ka hinglu, BOEIPA te uem lamtah, ka kotak boeih loh a ming cim te uem lah.
2 Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;
Aw ka hinglu, BOEIPA te uem lamtah amah kah a thaphu paek boeih te hnilh boeh.
3 Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;
Nang kah thaesainah boeih te khodawk han ngai tih, na tlohtat boeih aka hoeih sak,
4 Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;
Na hingnah vaam khui lamkah aka tlan tih sitlohnah neh haidamnah te nang aka khuem sak loh,
5 Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.
Na kamrhui te hnothen neh a kum sak tih na camoe tue te atha bangla a thahuel sak.
6 Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.
Hlang kah hnaemtaek aka yok rhoek boeih ham BOEIPA loh duengnah neh tiktamnah a saii pah.
7 Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.
Moses taengah amah khosing, Israel ca rhoek taengah a khoboe te a tueng.
8 Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.
Thinphoei neh lungvatnah BOEIPA loh thintoek a ueh tih sitlohnah neh baetawt.
9 Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.
A yoeyah la ho pawt vetih, kumhal duela lunguen mahpawh.
10 Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.
Mamih kah tholhnah bangla mamih taengah saii pawt tih mamih kah thaesainah bangla mamih taengah han suk moenih.
11 Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.
Diklai soah vaan a sang bangla amah aka rhih rhoek ham a sitlohnah khaw len.
12 Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.
Khocuk lamkah khotlak a lakhla bangla mamih kah boekoeknah te mamih taeng lamkah a lakhla sak coeng.
13 Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.
A napa loh camoe rhoek te a haidam bangla amah aka rhih rhoek te BOEIPA loh a haidam.
14 Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.
Amah loh mamih kah benbonah he a ming tih mamih he laipi ni tila a poek.
15 En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.
Hlanghing kah a tue sulrham bangla om tih khohmuen tamlaep bangla khooi van mai.
16 När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.
Khohli loh anih a pah tih a hmata atah amah hmuen hmat voel pawh.
17 Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,
Tedae BOEIPA kah sitlohnah tah amah aka rhih rhoek taengah khosuen lamkah kumhal duela om tih a duengnah a ca rhoek kah a ca rhoek patoeng taengah,
18 När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.
a paipi aka tuem tih a olrhi vai ham aka thoelh rhoek taengah om.
19 Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.
BOEIPA loh vaan ah a ngolkhoel a hol tih a ram a cungkuem te a taemrhai.
20 Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.
A olthui ol ngai ham amah kah olka bangla aka saii, thadueng puencawn, hlangrhalh rhoek loh BOEIPA te uem uh lah.
21 Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.
Amah kah caempuei boeih loh BOEIPA te uem uh lamtah amah kah bibi boeih loh a kolonah te saii uh lah.
22 Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.
A khohung hmuen boeih kah a kutngo boeih BOEIPA te uem uh lah. Aw ka hinglu, BOEIPA te uem lah.
