Psaltaren 102

1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

Aberante mmɔborɔni mpaebɔ. Osu kyerɛ Awurade bere a ɔwɔ ahohia mu. Awurade, tie me mpaebɔ; na ma me mmoa ho sufrɛ nnu wʼanim.

2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

Mmfa wʼanim nhintaw me bere a mewɔ ahohia mu. Brɛ wʼaso ase ma me; na sɛ misu frɛ wo a, gye me so ntɛm.

3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

Me nkwanna reyera te sɛ wusiw; me nnompe adɔ sɛ nyansramma.

4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

Me koma abotow na akisa sɛ sare; na me kɔn nnɔ aduan.

5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

Mʼapinisi dennen nti maka ɔhonam ne nnompe.

6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

Mete sɛ sare so patu, te sɛ patu a ɔte nnwiriwii mu.

7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

Meda hɔ a, mʼani gu so; mayɛ sɛ anomaa bi a ɔno nko ara si ɔdan atifi.

8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

Da mu nyinaa mʼatamfo bɔ me akutia. Wɔn a wodi me ho fɛw no bɔ me din de dome.

9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

Mede nsõ ayɛ mʼaduan na mede nusu fra me nsu mu

10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

esiane wʼabufuwhyew dennen no nti, woama me so, ayi me asi nkyɛn.

11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

Me nkwa nna te sɛ anwummere sunsuma; na mehyew sɛ sare.

12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

Nanso wo Awurade, woyɛ ɔhene daa daa; na wo din a ahyeta no te hɔ daa awo ntoatoaso nyinaa mu.

13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

Wobɛsɔre na woahu Sion mmɔbɔ; bere adu sɛ wuhu no mmɔbɔ; bere a wohyɛe no aso.

14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

Nʼabo som bo ma wʼasomfo; ne mfutuma hyɛ wɔn awerɛhow.

15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

Amanaman no besuro Awurade din; asase so ahemfo nyinaa bedi wʼanuonyam ni.

16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

Awurade bɛkyekyere Sion bio, na wapue wɔ nʼanuonyam mu.

17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

Obetie mmɔborɔfo mpaebɔ; na ɔremmu nʼani ngu wɔn sufrɛ so.

18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

Monkyerɛw eyi mma nkyirimma, sɛnea ɛbɛyɛ a wɔn a wonnya nwoo wɔn no bɛkamfo Awurade;

19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

“Awurade hwɛɛ fam fi ne kronkronbea wɔ ɔsoro hɔ; ofi ɔsoro hwɛɛ asase,

20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

sɛnea ɔbɛte nneduafo apinisi, na wɔagyaa wɔn a wɔabu wɔn kumfɔ no.”

21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

Enti wɔbɛpae mu abɔ Awurade din wɔ Sion na wɔakamfo no wɔ Yerusalem,

22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

bere a amanaman ne ahenni ahorow behyia mu na wɔasom Awurade.

23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

Ɔmaa me yɛɛ mmerɛw wɔ bere a merenyin. Otwaa me nkwa nna so.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

Enti mekae se, “Me Onyankopɔn, mfa me nkɔ, wɔ me nkwa nna mfimfini; wo mfe wɔ hɔ daa kodu awo ntoatoaso nyinaa mu.

25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

Mfiase no wotoo asase fapem, na ɔsoro yɛ wo nsa ano adwuma.

26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

Ne nyinaa betwa mu na wo de, wobɛtena hɔ daa; wɔbɛtetew te sɛ atade. Wobɛsesa wɔn te sɛ ntama, na wɔbɛtow wɔn agu.

27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

Nanso wote sɛnea wote, na wo mfe to rentwa da.

28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.

Wʼasomfo mma bɛtena nkwa mu wɔ wʼanim; na wɔn asefo ase betim wɔ wʼanim.”