Psaltaren 102

1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

Escucha mi oración, oh Señor, y deja que mi clamor llegue a ti.

2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

No se me oculte tu rostro en el día de mi angustia; escúchame y deja que mi clamor sea respondido rápidamente.

3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

Mis días se desperdician como humo, y mis huesos se queman como en un fuego.

4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

Mi corazón está roto; se ha secado y muerto como la hierba, por lo que no pienso en la comida.

5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

Debido a la voz de mi dolor, mi carne se desperdicia hasta los huesos.

6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

Soy como un pájaro que vive solo en el desierto; como el pájaro nocturno en un desperdicio de arena.

7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

Mantengo la vigilancia como un pájaro solo en la parte superior de la casa.

8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

Mis enemigos dicen mal de mí todo el día; aquellos que son violentos contra mí hacen uso de mi nombre como una maldición.

9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

Tengo polvo para el pan y mi bebida se ha mezclado con llanto.

10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

Por tu pasión y tu ira, porque yo fui enaltecido y humillado.

11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

Mis días son como una sombra que se extiende; Estoy seco como la hierba.

12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

Pero tú, oh Señor, eres eterno; y tu nombre nunca llegará a su fin.

13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

De nuevo te levantarás y tendrás piedad de Sión; porque ha llegado el momento de que ella sea consolada.

14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

Porque tus siervos se complacen en sus piedras, sienten dolor por sus ruinas.

15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

Entonces las naciones darán honor al nombre del Señor, y todos los reyes de la tierra temerán a su gloria.

16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

Cuando el Señor haya levantado los muros de Sión, y sea visto en su gloria;

17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

Cuando ha oído la oración de los pobres, y no ha puesto su solicitud de lado.

18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

Esto se pondrá por escrito para la generación venidera, y las personas del futuro alabarán al Señor.

19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

Porque desde su lugar santo el Señor lo ha visto, desde lo alto del cielo mira desde lo alto la tierra;

20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

Al oír el clamor del prisionero, liberando a aquellos por quienes se ordena la muerte;

21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

Para que se proclame el nombre del Señor en Sión, y su alabanza en Jerusalén;

22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

Cuando se junten los pueblos, y los reinos, para adorar al Señor.

23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

Él retiró de mí mi fortaleza en el camino; él ha acortado mis días.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

Diré: Dios mío, no me lleves antes de mi tiempo; tus años pasan por todas las generaciones.

25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

En el pasado pusiste la tierra sobre su base, y los cielos son obra de tus manos.

26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

Ellos llegarán a su fin, pero tú seguirás adelante; todos ellos envejecerán como un abrigo, y como una túnica serán cambiados:

27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

Pero tú eres el inmutable, y tus años no tendrán fin.

28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.

Los hijos de tus siervos tendrán un lugar seguro para descansar, y su descendencia estará siempre delante de ti.