Psaltaren 102

1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

Oración del pobre, cuando estuviere angustiado, y delante de Jehová derramare su lamento. JEHOVÁ, oye mi oración, y venga mi clamor á ti.

2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

No escondas de mí tu rostro: en el día de mi angustia inclina á mí tu oído; el día que [te] invocare, apresúrate á responderme.

3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

Porque mis días se han consumido como humo; y mis huesos cual tizón están quemados.

4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

Mi corazón fué herido, y secóse como la hierba; por lo cual me olvidé de comer mi pan.

5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

Por la voz de mi gemido mis huesos se han pegado á mi carne.

6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

Soy semejante al pelícano del desierto; soy como el buho de las soledades.

7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

Velo, y soy como el pájaro solitario sobre el tejado.

8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

Cada día me afrentan mis enemigos; los que se enfurecen contra mí, hanse contra mí conjurado.

9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

Por lo que como la ceniza á manera de pan, y mi bebida mezclo con lloro,

10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

A causa de tu enojo y de tu ira; pues me alzaste, y me has arrojado.

11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

Mis días son como la sombra que se va; y heme secado como la hierba.

12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

Mas tú, Jehová, permanecerás para siempre, y tu memoria para generación y generación.

13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

Tú levantándote, tendrás misericordia de Sión; porque el tiempo de tener misericordia de ella, porque el plazo es llegado.

14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

Porque tus siervos aman sus piedras, y del polvo de ella tienen compasión.

15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

Entonces temerán las gentes el nombre de Jehová, y todos los reyes de la tierra tu gloria;

16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

Por cuanto Jehová habrá edificado á Sión, y en su gloria será visto;

17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

Habrá mirado á la oración de los solitarios, y no habrá desechado el ruego de ellos.

18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

Escribirse ha esto para la generación venidera: y el pueblo que se criará, alabará á JAH.

19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

Porque miró de lo alto de su santuario; Jehová miró de los cielos á la tierra,

20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

Para oir el gemido de los presos, para soltar á los sentenciados á muerte;

21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

Porque cuenten en Sión el nombre de Jehová, y su alabanza en Jerusalem,

22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

Cuando los pueblos se congregaren en uno, y los reinos, para servir á Jehová.

23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

El afligió mi fuerza en el camino; acortó mis días.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

Dije: Dios mío, no me cortes en el medio de mis días: por generación de generaciones son tus años.

25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

Tú fundaste la tierra antiguamente, y los cielos son obra de tus manos.

26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

Ellos perecerán, y tú permanecerás; y todos ellos como un vestido se envejecerán; como una ropa de vestir los mudarás, y serán mudados:

27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

Mas tú eres el mismo, y tus años no se acabarán.

28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.

Los hijos de tus siervos habitarán, y su simiente será afirmada delante de ti.