Psaltaren 102
1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
Molitev za ubozega, ko je v stiski in pred Gospoda izliva premišljevanje svoje. Gospod, čuj molitev mojo, in vpitje moje pridi do tebe.
2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
Ne skrivaj mi obličja svojega, ko sem v stiski; nagni mi uho svoje, ko kličem; naglo me usliši.
3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
Ker ginejo kakor dim dnevi moji; in kosti moje se sušé kakor pogorišče.
4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
Zadeto vene kakor trava srce moje, ker pozabljam použivati svojo jed.
5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
Od glasú zdihovanja mojega drži se kost moja mojega mesa.
6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
Podoben sem pelikanu v puščavi; kakor sova sem v podrtinah.
7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
Vedno sem podoben samotnemu vrabcu na strehi.
8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
Ves dan me sramoté sovražniki moji; zoper mene divjajoč prisezajo pri meni.
9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
Ker pepel jem kakor kruh; in pijače svoje mešam z jokom.
10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
Zaradi nevolje tvoje in srdite jeze tvoje; ker vzdignil si me in vrgel me na tla.
11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
Dnevi moji so podobni senci, ki se je nagnila; in jaz sem se posušil kakor trava.
12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
Ti pa, Gospod, ostajaš vekomaj, in spomin tvoj od roda do roda.
13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
Ti bodeš vstal in usmilil se Sijona, ker čas je storiti mu milost, ker prišel je čas določeni,
14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
Ko se naj hlapci tvoji veselé njegovega kamenja, in milost storé njegovemu prahu;
15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
Da česté narodi ime Gospodovo, in vsi kralji zemlje čast tvojo.
16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
Ko bode Gospod zidal Sijon in prikazal se v časti svoji,
17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
Ozrl se bode v nazega molitev, in ne bode zametal njih molitve.
18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
Zapiše se naj to naslednjemu rodu, da ljudstvo poživljeno hvali Gospoda.
19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
Ker pogledal bode z višave svetosti svoje Gospod, ozrl se z nebés na zemljo.
20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
Da usliši jetnika zdihovanje, da oprosti njé, ki se že izdajajo smrti;
21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
Da oznanjajo na Sijonu ime Gospodovo, in hvalo njegovo v Jeruzalemu,
22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
Ko se zbirajo ljudstva in kralji čestit Gospoda.
23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
Pobija sicer na tem poti moči moje, dnî moje krajša,
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
Ali govorim: Bog moj mogočni, ne vzemi me v sredi mojih dnî; skozi vse rodove so dnevi tvoji,
25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
Predno si ustanovil zemljo, in so bila nebesa delo tvojih rok;
26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
Tisto bode prešlo, ti pa ostaneš; tisto, pravim, vse postara se kakor oblačilo; kakor obleko jih izpremeniš in izpremené se.
27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
Ti pa si isti, in let tvojih ni konca.
28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
Sinovi hlapcev tvojih bodo prebivali, in njih seme se utrdi pred teboj.
