Psaltaren 102
1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
Usliši mojo molitev, oh Gospod in moje vpitje naj pride do tebe.
2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
Svojega obraza ne skrivaj pred menoj na dan, ko sem v stiski; nagni k meni svoje uho. Na dan, ko kličem, mi naglo odgovori.
3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
Kajti moji dnevi so použiti kakor dim in moje kosti so sežgane kakor ognjišče.
4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
Moje srce je prizadeto in ovenelo kakor trava, tako da pozabljam jesti svoj kruh.
5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
Zaradi glasu mojega stokanja se moje kosti lepijo na mojo kožo.
6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
Podoben sem pelikanu iz divjine; podoben sem sovi v puščavi.
7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
Bedim in sem kakor vrabec sam na strehi.
8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
Moji sovražniki me ves dan grajajo in tisti, ki so besni name, prisegajo zoper mene.
9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
Kajti pepel sem jedel kakor kruh in svojo pijačo sem mešal z jokom,
10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
zaradi tvojega ogorčenja in tvojega besa, kajti vzdignil si me in me vrgel dol.
11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
Moji dnevi so kakor senca, ki se zmanjšuje in izsušen sem kakor trava.
12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
Toda ti, oh Gospod, boš ostal na veke in tvoj spomin vsem rodovom.
13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
Vstal boš in imel usmiljenje do Siona, kajti čas, da mu [izkažeš] naklonjenost, da, določeni čas je prišel.
14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
Kajti tvoji služabniki uživajo v njegovih kamnih in so naklonjeni njegovemu prahu.
15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
Tako se bodo pogani bali Gospodovega imena in vsi kralji zemlje tvoje slave.
16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
Ko bo Gospod zgradil Sion, se bo prikazal v svoji slavi.
17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
Upošteval bo molitev revežev in ne bo preziral njihove molitve.
18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
To bo zapisano za prihajajoči rod; in ljudstvo, ki bo ustvarjeno, bo hvalilo Gospoda.
19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
Kajti on je pogledal dol iz višine svojega svetišča, z nebes je Gospod pogledal zemljo,
20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
da usliši stokanje jetnika, da osvobodi tiste, ki so določeni za smrt,
21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
da oznani Gospodovo ime na Sionu in njegovo hvalo v Jeruzalemu,
22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
ko se zberejo skupaj ljudstva in kraljestva, da služijo Gospodu.
23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
Oslabil je mojo moč na poti, skrajšal je moje dneve.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
Rekel sem: »Oh moj Bog, ne odstrani me v sredi mojih dni; tvoja leta so skozi vse rodove.«
25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
Od davnine si položil temelj zemlji in nebo je delo tvojih rok.
26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
Ta [dva] bosta izginila, toda ti boš ostal. Da, vsa se bosta postarala kakor obleka; zamenjal ju boš kakor suknjo in bosta zamenjani,
27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
toda ti si isti in tvoja leta ne bodo imela konca.
28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
Otroci tvojih služabnikov bodo nadaljevali in njihovo seme bo utrjeno pred teboj.
