Psaltaren 102
1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
Oratio pauperis, cum anxius fuerit, et in conspectu Domini effuderit precem suam. [Domine, exaudi orationem meam, et clamor meus ad te veniat.
2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
Non avertas faciem tuam a me: in quacumque die tribulor, inclina ad me aurem tuam; in quacumque die invocavero te, velociter exaudi me.
3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
Quia defecerunt sicut fumus dies mei, et ossa mea sicut cremium aruerunt.
4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
Percussus sum ut fœnum, et aruit cor meum, quia oblitus sum comedere panem meum.
5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
A voce gemitus mei adhæsit os meum carni meæ.
6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
Similis factus sum pellicano solitudinis; factus sum sicut nycticorax in domicilio.
7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
Vigilavi, et factus sum sicut passer solitarius in tecto.
8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
Tota die exprobrabant mihi inimici mei, et qui laudabant me adversum me jurabant:
9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
quia cinerem tamquam panem manducabam, et potum meum cum fletu miscebam,
10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
a facie iræ et indignationis tuæ: quia elevans allisisti me.
11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
Dies mei sicut umbra declinaverunt, et ego sicut fœnum arui.
12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
Tu autem, Domine, in æternum permanes, et memoriale tuum in generationem et generationem.
13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
Tu exsurgens misereberis Sion, quia tempus miserendi ejus, quia venit tempus:
14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
quoniam placuerunt servis tuis lapides ejus, et terræ ejus miserebuntur.
15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
Et timebunt gentes nomen tuum, Domine, et omnes reges terræ gloriam tuam:
16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
quia ædificavit Dominus Sion, et videbitur in gloria sua.
17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
Respexit in orationem humilium et non sprevit precem eorum.
18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
Scribantur hæc in generatione altera, et populus qui creabitur laudabit Dominum.
19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
Quia prospexit de excelso sancto suo; Dominus de cælo in terram aspexit:
20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
ut audiret gemitus compeditorum; ut solveret filios interemptorum:
21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
ut annuntient in Sion nomen Domini, et laudem ejus in Jerusalem:
22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
in conveniendo populos in unum, et reges, ut serviant Domino.
23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
Respondit ei in via virtutis suæ: Paucitatem dierum meorum nuntia mihi:
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
ne revoces me in dimidio dierum meorum, in generationem et generationem anni tui.
25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
Initio tu, Domine, terram fundasti, et opera manuum tuarum sunt cæli.
26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
Ipsi peribunt, tu autem permanes; et omnes sicut vestimentum veterascent. Et sicut opertorium mutabis eos, et mutabuntur;
27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
tu autem idem ipse es, et anni tui non deficient.
28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
Filii servorum tuorum habitabunt, et semen eorum in sæculum dirigetur.]
