Psaltaren 102

1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

Preghiera dell’afflitto quand’è abbattuto e spande il suo lamento dinanzi all’Eterno. Deh ascolta la mia preghiera, o Eterno, e venga fino a te il mio grido!

2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

Non mi nasconder la tua faccia nel dì della mia distretta; inclina a me il tuo orecchio; nel giorno che io grido, affrettati a rispondermi.

3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

Poiché i miei giorni svaniscono come fumo, e le mie ossa si consumano come un tizzone.

4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

Colpito è il mio cuore come l’erba, e si è seccato; perché ho dimenticato perfino di mangiare il mio pane.

5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

A cagion della voce dei miei gemiti, le mie ossa s’attaccano alla mia carne.

6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

Son simile al pellicano del deserto, son come il gufo de’ luoghi desolati.

7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

Io veglio, e sono come il passero solitario sul tetto.

8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

I miei nemici m’oltraggiano ogni giorno; quelli che son furibondi contro di me si servon del mio nome per imprecare.

9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

Poiché io mangio cenere come fosse pane, e mescolo con lagrime la mia bevanda,

10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

a cagione della tua indignazione e del tuo cruccio; poiché m’hai levato in alto e gettato via.

11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

I miei giorni son come l’ombra che s’allunga, e io son disseccato come l’erba.

12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

Ma tu, o Eterno, dimori in perpetuo, e la tua memoria dura per ogni età.

13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

Tu ti leverai ed avrai compassione di Sion, poiché è tempo d’averne pietà; il tempo fissato è giunto.

14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

Perché i tuoi servitori hanno affezione alle sue pietre, ed hanno pietà della sua polvere.

15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

Allora le nazioni temeranno il nome dell’Eterno, e tutti i re della terra la tua gloria,

16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

quando l’Eterno avrà riedificata Sion, sarà apparso nella sua gloria,

17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

avrà avuto riguardo alla preghiera dei desolati, e non avrà sprezzato la loro supplicazione.

18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

Questo sarà scritto per l’età a venire, e il popolo che sarà creato loderà l’Eterno,

19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

perch’egli avrà guardato dall’alto del suo santuario; dal cielo l’Eterno avrà mirato la terra

20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

per udire i gemiti de’ prigionieri, per liberare i condannati a morte,

21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

affinché pubblichino il nome dell’Eterno in Sion e la sua lode in Gerusalemme,

22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

quando i popoli e i regni si raduneranno insieme per servire l’Eterno.

23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

Egli ha abbattuto le mie forze durante il mio cammino; ha accorciato i miei giorni.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

Io ho detto: Dio mio, non mi portar via nel mezzo dei miei giorni; i tuoi anni durano per ogni età.

25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

Tu fondasti ab antico la terra, e i cieli son l’opera delle tue mani.

26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

Essi periranno, ma tu rimani; tutti quanti si logoreranno come un vestito; tu li muterai come una veste e saranno mutati.

27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

Ma tu sei sempre lo stesso, e gli anni tuoi non avranno mai fine.

28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.

I figliuoli de’ tuoi servitori avranno una dimora, e la loro progenie sarà stabilita nel tuo cospetto.