Psaltaren 102
1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
Denggem ti kararagko, O Yahweh, denggem ti sangitko kenka.
2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
Saanmo nga ilemmeng ti rupam kaniak iti tiempo ti panakariribukko. Denggennak. Inton umawagak kenka, sungbatannak a dagus.
3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
Ta kasla asuk nga agpukaw dagiti aldawko, ken mapupuoran a kasla apuy dagiti tulangko.
4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
Narumek ti pusok, ken kaslaak la ruot a nalaylay. Nalipatak ti mangan iti aniaman a taraon.
5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
Iti agtultuloy a panagas-asugko, kimmuttongak iti kasta unay.
6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
Kaslaak iti kalaw iti let-ang; nagbalinnak a kasla kullaaw iti langalang.
7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
Nakaiddaak a siririing a kasla agmaymaysa a billit, agmaymaysa iti tuktok ti balay.
8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
Agmalmalem nga uy-uyawendak dagiti kabusorko; us-usaren dagiti manguy-uyaw kaniak ti naganko iti panangilunod.
9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
Kankanek dagiti dapo a kasla tinapay ken nalaokan ti in-inumek iti luluak.
10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
Gapu iti nakaro a pungtotmo, binagkatnak tapno ipurruaknak.
11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
Dagiti aldawko ket kasla aniniwan nga agpukpukaw, ken malaylayak a kasla ruot.
12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
Ngem sika, O Yahweh, agtalinaedka iti agnanayon, ken ti kinalatakmo ket agpaay kadagiti amin a henerasion.
13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
Bumangonka ket kaasiam ti Sion. Ita ti tiempo a kaasiam isuna; dimtengen ti naituding a tiempo.
14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
Ta iggem dagiti adipenmo dagiti napapateg a bato ti Sion ket ipatpategda ti tapok ti pannakadadaelna.
15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
Raemento dagiti nasion ti naganmo, O Yahweh, ken itan-ok dagiti amin nga ari iti daga ti dayagmo.
16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
Bangonento manen ni Yahweh ti Sion ket agparangto iti dayagna.
17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
Iti dayta a tiempo, sungbattannanto dagiti kararag dagiti napanglaw; saannanto nga ilaksid dagiti karagragda.
18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
Maisuratto daytoy para iti sumaruno a henerasion, ket dagiti tattao a saan pay a naipasngay ket dayawendanto ni Yahweh.
19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
Ta kimmita isuna manipud kadagiti ngato a nasantoan; nakita ni Yahweh ti daga manipud idiay langit
20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
tapno denggenna ti panagasug dagiti balud, tapno wayawayaanna dagiti naikeddeng a matay.
21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
Kalpasanna, ipaakaamonto dagiti tattao ti nagan ni Yahweh idiay Sion ken ti dayawna idiay Jerusalem
22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
inton agmaymaysa nga agtitipon dagiti tattao ken dagiti pagarian tapno agserbida kenni Yahweh.
23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
Inikkatna ti pigsak iti katengngaan ti biag. Pinaababana dagiti aldawko.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
Kinunak, “Diosko, saannak pay nga alaen iti katengngaan iti biag; addaka ditoy iti amin a henerasion.
25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
Idi un-unana a tiempo, insaadmo ti daga; dagiti langit ket aramid dagiti imam.
26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
Agpukawda ngem agnanayonto nga addaka; dumaanda a kas iti pagan-anay; kas iti kawes, ikkatemto ida ket agpukawdanto.
27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
Ngem saanka nga agbalbaliw, ken saan nga agpatingga dagiti tawenmo.
28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
Agtultuloy nga agbiag dagiti annak dagiti adipenmo, ken agbiag iti presensiam dagiti kaputotanda.”
