Psaltaren 102

1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

Koute lapriyè mwen, O SENYÈ! Epi kite kri sekou mwen rive bò kote Ou.

2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

Pa kache figi Ou sou mwen nan jou gwo twoub mwen an; Panche zòrèy Ou bò kote m. Nan jou ke m rele Ou a, reponn mwen vit.

3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

Paske jou m yo te manje nèt nan lafimen, e zo m te chofe tankou yon chemine.

4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

Kè m fin frape tankou zèb. Li fennen nèt. Anverite, mwen bliye manje pen mwen.

5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

Akoz gwo bri kri mwen yo, zo m yo kole sou chè m.

6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

Mwen sanble ak yon grangozye nan dezè. Mwen tankou yon frize nan gran savann.

7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

Mwen kouche zye tou louvri. Mwen tankou yon zwazo izole sou twati kay la.

8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

Lènmi m yo repwoche m tout lajounen. (Sila) ki moke m yo sèvi ak non mwen kon madichon.

9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

Paske mwen te manje sann kon pen e mele bwason m ak dlo zye m,

10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

akoz endiyasyon avèk kòlè Ou. Ou te leve m wo e te jete m lwen.

11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

Jou m yo tankou yon lonbraj ki vin long. Mwen vin fennen tankou zèb.

12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

Men Ou menm, O SENYÈ, Ou dire jis pou tout tan E non Ou jis a tout jenerasyon yo.

13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

Ou va leve pou fè pitye sou Sion, paske se lè pou fè li gras. Lè apwente a fin rive l.

14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

Anverite, sèvitè Ou yo twouve plezi nan wòch li yo. Yo plen tristès akoz pousyè li.

15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

Pou sa, nasyon yo va krent non SENYÈ a, e tout wa latè yo va krent glwa Ou.

16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

Paske se SENYÈ a ki te ranfòse Sion. Li te parèt nan glwa Li.

17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

Li te prete atansyon a lapriyè malere yo, e pa t meprize priyè yo.

18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

Sa va ekri pou jenerasyon k ap vini an. Pou yon pèp ki poko kreye kapab bay lwanj a SENYÈ a.

19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

Li te gade anba soti nan wotè sen Li an. Soti nan syèl la, SENYÈ a te veye sou latè,

20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

pou tande vwa plenyen a prizonye a, pou mete an libète (sila) ki te kondane a lanmò yo,

21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

Pou lezòm ta kab pale sou non SENYÈ a nan Sion, e bay lwanj Li nan Jérusalem,

22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

pandan pèp yo rasanble ansanm ak wayòm yo, pou sèvi SENYÈ a.

23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

Li fin febli fòs mwen nan chemen an. Li rakousi nonb de jou mwen yo.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

Mwen te di: “O Bondye mwen an, pa rache m nan mitan jou mwen yo. Ane pa Ou yo dire pandan tout jenerasyon yo.

25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

Depi tan ansyen yo, Ou te fonde latè, e syèl yo se zèv lamen Ou yo.

26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

Malgre yo peri, Ou menm va rete toujou. Wi, tout bagay nan yo va vin epwize tankou yon vètman. Tankou rad, Ou va chanje yo, e yo va chanje.

27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

Men Ou menm, se menm jan an Ou ye. Ane pa Ou yo p ap janm fini.

28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.

Pitit a sèvitè Ou yo va kontinye, e desandan pa yo va etabli devan Ou.”