Psaltaren 102

1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

Ein Gebet des Elenden, wenn er schmachtet und seine Klage vor dem HERRN ausschüttet. O HERR, höre mein Gebet, und mein Schreien komme vor dich!

2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

Verbirg dein Angesicht nicht vor mir am Tage meiner Not; neige dein Ohr zu mir; am Tage, da ich dich anrufe, erhöre mich eilends!

3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

Denn meine Tage sind in Rauch aufgegangen, und meine Gebeine glühen wie ein Ofen.

4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

Mein Herz ist geschlagen und verdorrt wie Gras; denn ich habe vergessen, mein Brot zu essen.

5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

Vor lauter Seufzen kleben meine Knochen an meinem Fleisch.

6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

Ich gleiche einer Rohrdommel in der Wüste, bin wie ein Käuzlein in den Ruinen;

7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

ich wache und bin wie ein einsamer Vogel auf dem Dach.

8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

Täglich schmähen mich meine Feinde, und die wider mich toben, schwören bei mir;

9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

denn ich esse Asche wie Brot und mische meinen Trank mit Tränen

10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

wegen deines Grimms und deines Zorns, daß du mich aufgehoben und hingeschleudert hast.

11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

Meine Tage sind wie ein langgestreckter Schatten, und ich verdorre wie Gras.

12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

Aber du, o HERR, bleibst ewig und dein Gedächtnis von einem Geschlecht zum andern.

13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

Du wollest dich aufmachen und dich über Zion erbarmen; denn es ist Zeit, daß du ihr gnädig seiest, die Stunde ist gekommen!

14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

Denn deine Knechte lieben Zions Steine und trauern über ihren Schutt.

15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

Dann werden die Heiden den Namen des HERRN fürchten und alle Könige auf Erden deine Herrlichkeit,

16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

wenn der HERR Zion gebaut hat und erschienen ist in seiner Herrlichkeit,

17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

wenn er sich zum Gebet der Heimatlosen gewendet und ihr Gebet nicht verachtet hat.

18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

Das wird man aufschreiben für das spätere Geschlecht, und das Volk, das geschaffen werden soll, wird den HERRN loben,

19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

daß er herabgeschaut hat von der Höhe seines Heiligtums, daß der HERR vom Himmel zur Erde geblickt hat,

20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

zu hören das Seufzen der Gefangenen und loszumachen die Kinder des Todes;

21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

auf daß sie den Namen des HERRN preisen zu Zion und sein Lob in Jerusalem,

22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

wenn die Völker sich versammeln allzumal und die Königreiche, dem HERRN zu dienen.

23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

Er hat auf dem Wege meine Kraft gebeugt, meine Tage verkürzt.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

Ich spreche: Mein Gott, nimm mich nicht weg in der Hälfte meiner Tage! Deine Jahre währen für und für.

25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

Du hast vormals die Erde gegründet, und die Himmel sind deiner Hände Werk.

26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

Sie werden vergehen, du aber bleibst; sie alle werden wie ein Kleid veralten, wie ein Gewand wirst du sie wechseln, und sie werden verschwinden.

27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

Du aber bleibst, der du bist, und deine Jahre nehmen kein Ende!

28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.

Die Kinder deiner Knechte werden bleiben, und ihr Same wird vor dir bestehen.