Psaltaren 102

1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

Éternel, écoute ma prière, et que mon cri parvienne jusqu'à toi!

2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

Ne me cache point ta face; au jour de ma détresse, incline vers moi ton oreille; au jour que je t'invoque, hâte-toi, réponds-moi!

3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

Car mes jours s'en vont comme la fumée, et mes os sont brûlés comme un foyer.

4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

Mon cœur a été frappé, et s'est desséché comme l'herbe; tellement que j'ai oublié de manger mon pain.

5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

A force de crier en gémissant, mes os sont attachés à ma chair.

6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

Je ressemble au pélican du désert; je suis comme la chouette des masures.

7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

Je veille, et je suis semblable à un passereau solitaire sur le toit.

8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

Tous les jours mes ennemis m'outragent, et mes adversaires en fureur jurent par mon nom.

9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

Car j'ai mangé la cendre comme le pain, et j'ai mêlé ma boisson de pleurs,

10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

A cause de ton indignation et de ton courroux; car tu m'as enlevé et jeté au loin.

11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

Mes jours sont comme l'ombre à son déclin, et je deviens sec comme l'herbe.

12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

Mais toi, Éternel, tu règnes à perpétuité, et ta mémoire dure d'âge en âge.

13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

Tu te lèveras, tu auras compassion de Sion; car il est temps d'en avoir pitié; car le moment est venu.

14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

Car tes serviteurs sont affectionnés à ses pierres, et ils ont pitié de sa poussière.

15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

Alors les peuples craindront le nom de l'Éternel, et tous les rois de la terre, ta gloire;

16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

Quand l'Éternel aura rebâti Sion, qu'il aura paru dans sa gloire,

17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

Qu'il aura écouté la requête des désolés, et n'aura pas dédaigné leur supplication.

18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

Cela sera écrit pour la génération à venir; et le peuple qui sera créé, louera l'Éternel.

19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

Parce qu'il aura regardé du lieu élevé de sa sainteté, et que des cieux l'Éternel aura jeté les yeux sur la terre,

20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

Pour entendre les gémissements des captifs, pour délivrer ceux qui sont voués à la mort;

21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

Afin qu'on célèbre en Sion le nom de l'Éternel, et sa louange dans Jérusalem,

22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

Quand tous les peuples s'assembleront, et tous les royaumes, pour servir l'Éternel.

23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

Il a abattu ma force en chemin; il a abrégé mes jours.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

J'ai dit: Mon Dieu, ne m'enlève pas au milieu de mes jours. Tes années sont d'âge en âge.

25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

Tu as jadis fondé la terre, et les cieux sont l'ouvrage de tes mains.

26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

Ils périront, mais toi tu subsisteras; ils vieilliront tous comme un vêtement; tu les changeras comme un habit, et ils seront changés.

27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

Mais toi, tu es toujours le même, et tes années ne finiront point.

28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.

Les enfants de tes serviteurs habiteront en repos, et leur postérité sera affermie devant toi.