Psaltaren 102

1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

Prière d’un malheureux, lorsqu’il est abattu et qu’il répand sa plainte devant l’Éternel. Éternel, écoute ma prière, Et que mon cri parvienne jusqu’à toi!

2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

Ne me cache pas ta face au jour de ma détresse! Incline vers moi ton oreille quand je crie! Hâte-toi de m’exaucer!

3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

Car mes jours s’évanouissent en fumée, Et mes os sont enflammés comme un tison.

4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

Mon cœur est frappé et se dessèche comme l’herbe; J’oublie même de manger mon pain.

5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

Mes gémissements sont tels Que mes os s’attachent à ma chair.

6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

Je ressemble au pélican du désert, Je suis comme le chat-huant des ruines;

7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

Je n’ai plus de sommeil, et je suis Comme l’oiseau solitaire sur un toit.

8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

Chaque jour mes ennemis m’outragent, Et c’est par moi que jurent mes adversaires en fureur.

9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

Je mange la poussière au lieu de pain, Et je mêle des larmes à ma boisson,

10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

A cause de ta colère et de ta fureur; Car tu m’as soulevé et jeté au loin.

11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

Mes jours sont comme l’ombre à son déclin, Et je me dessèche comme l’herbe.

12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

Mais toi, Éternel! Tu règnes à perpétuité, Et ta mémoire dure de génération en génération.

13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

Tu te lèveras, tu auras pitié de Sion; Car le temps d’avoir pitié d’elle, Le temps fixé est à son terme;

14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

Car tes serviteurs en aiment les pierres, Ils en chérissent la poussière.

15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

Alors les nations craindront le nom de l’Éternel, Et tous les rois de la terre ta gloire.

16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

Oui, l’Éternel rebâtira Sion, Il se montrera dans sa gloire.

17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

Il est attentif à la prière du misérable, Il ne dédaigne pas sa prière.

18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

Que cela soit écrit pour la génération future, Et que le peuple qui sera créé célèbre l’Éternel!

19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

Car il regarde du lieu élevé de sa sainteté; Du haut des cieux l’Éternel regarde sur la terre,

20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

Pour écouter les gémissements des captifs, Pour délivrer ceux qui vont périr,

21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

Afin qu’ils publient dans Sion le nom de l’Éternel, Et ses louanges dans Jérusalem,

22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

Quand tous les peuples s’assembleront, Et tous les royaumes, pour servir l’Éternel.

23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

Il a brisé ma force dans la route, Il a abrégé mes jours.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

Je dis: Mon Dieu, ne m’enlève pas au milieu de mes jours, Toi, dont les années durent éternellement!

25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

Tu as anciennement fondé la terre, Et les cieux sont l’ouvrage de tes mains.

26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

Ils périront, mais tu subsisteras; Ils s’useront tous comme un vêtement; Tu les changeras comme un habit, et ils seront changés.

27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

Mais toi, tu restes le même, Et tes années ne finiront point.

28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.

Les fils de tes serviteurs habiteront leur pays, Et leur postérité s’affermira devant toi.