Psaltaren 102
1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
Yahweh, listen to what I am praying; hear me while I cry out to you!
2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
Do not (turn away/hide yourself) from me when I (have troubles/am distressed)! Listen to me, and answer me quickly now, when I am calling out to you!
3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
My life is ending, like smoke that disappears [SIM]; I have [a high fever which] burns my body like a fire burns [SIM].
4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
[I feel like] I am drying up like grass [SIM] that has been beaten/trampled down, and I no longer have a desire to eat food.
5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
I groan loudly, and my bones can be seen under my skin [because I have become very thin].
6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
I am like a [lonely and despised] vulture in the desert, like an owl by itself in the abandoned ruins [of a building/city].
7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
I lie awake [at night]; [because there is no one to comfort me], I am like a lonely bird [sitting] on a housetop [SIM].
8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
All during the day my enemies insult me; those who make fun of me mention my name [and say, “May you be like him”] when they curse people.
9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
Because you are very angry [DOU] with me, now [I sit in] ashes [while I am suffering greatly]; and those ashes [fall on] the bread/food that I eat, and what I drink has my tears mixed with it. [It is as though] you have picked me up and thrown me away!
10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
My time to remain alive is like an evening shadow [that will soon be gone] [SIM]. I am withering like grass withers [in the hot sun].
12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
But Yahweh, you are our king who rules [MTY] forever; people who are not yet born will remember you.
13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
You will arise and be merciful to [the people of] [MTY] Jerusalem; it is now time for you to do that; this is the time for you to be kind to them.
14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
Even though (the city has been destroyed/our enemies have destroyed our city), we who serve you still love the stones that [were formerly] in the city walls; because now there is rubble everywhere, we, your people, are very sad when we see it.
15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
Yahweh, [some day the people of other] nations will revere you [MTY]; all the kings on earth will see that you are very glorious/great.
16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
You will rebuild Jerusalem, and you will appear there with your glory/brightness.
17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
You will listen to the prayers of your people who are homeless, and you will (not ignore them/do what they request) [LIT] when they plead with you to help them.
18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
Yahweh, [I want to] write these words in order that people in future years [will know what] you have done, in order that people who are not born yet will praise you.
19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
They will know that you looked down from your holy/sacred place in heaven [DOU] and saw [what was happening on] the earth.
20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
They will know that you hear prisoners groaning and that you will set free those who have been told, “You will be executed.”
21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
As a result, people in Jerusalem will praise you [DOU] for what you [have done]
22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
when many people [from other people-groups] and [those who are citizens of other] kingdoms gather to worship you.
23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
[But now] you have caused me to become weak while I am still young; [I think that] I will (not live much longer/ very long/soon die).
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
I say to you, “My God, do not cause me to die now, before I become old! You live forever!
25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
You created the world long ago, and you made (the heavens/everything in the sky) with your own hands.
26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
The earth and the heavens/sky will disappear, but you will remain. They will wear out like clothes wear out. You will get rid of them like [people get rid of] old clothes, and they will no longer exist,
27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
but you are [not like the things that you created], [because you are] always the same; you never die.
28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
[Some day] our children will live safely [in Jerusalem], and their descendants will be protected in your presence.”
