Psaltaren 102
1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
“A prayer of the afflicted, when in deep distress he poureth out his complaint before the Lord.” Hear my prayer, O LORD! And let my cry come unto thee!
2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
Hide not thy face from me in the day of my trouble; Incline thine ear to me when I call! Answer me speedily!
3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
For my life is consumed like smoke, And my bones burn like a brand.
4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
My heart is smitten and withered like grass; Yea, I forget to eat my bread.
5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
By reason of my sighing, my bones cleave to my skin;
6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
I am like the pelican of the wilderness; I am like an owl amid ruins.
7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
I am sleepless; I am like a solitary bird upon the house-top.
8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
All the day long my enemies reproach me; They who rage against me curse by me.
9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
For I eat ashes like bread, And mingle my drink with tears.
10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
On account of thine indignation and thy wrath; For thou hast lifted me up and cast me down!
11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
My life is like a declining shadow, And I wither like grass.
12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
But thou, O LORD! endurest for ever, And thy name from generation to generation!
13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
Thou wilt arise and have pity upon Zion, For the time to favor her, yea, the set time, is come.
14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
For thy servants take pleasure in her stones; Yea, they have a regard for her dust.
15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
Then shall the nations fear the name of Jehovah, And all the kings of the earth thy glory.
16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
For Jehovah will build up Zion; He will appear in his glory.
17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
He will regard the prayer of the destitute, And not despise their supplication.
18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
This shall be written for the generation to come, That the people to be born may praise Jehovah.
19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
For he looketh down from his holy height, From heaven doth he cast his eye upon the earth,
20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
To listen to the sighs of the prisoner. To release those that are doomed to death;
21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
That they may declare the name of Jehovah in Zion, And his praise in Jerusalem,
22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
When the nations are assembled together, And the kingdoms to serve Jehovah.
23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
He hath weakened my strength on the way, He hath shortened my days.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
I say, O my God! take me not away in the midst of my days! Thy years endure through all generations.
25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
Of old hast thou laid the foundations of the earth, And the heavens are the work of thy hands;
26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
They shall perish, but thou shalt endure; Yea, all of them shall wax old like a garment; As a vesture shalt thou change them, And they shall be changed;
27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
But thou art the same, And thy years have no end.
28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
The children of thy servants shall dwell securely, And their posterity shall be established before thee.
