Psaltaren 102
1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
[A Prayer of the afflicted, when he is overwhelmed and pours out his complaint before the LORD.] Hear my prayer, LORD. Let my cry come to you.
2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
Do not hide your face from me in the day of my distress. Turn your ear to me. Answer me quickly in the day when I call.
3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
For my days consume away like smoke. My bones are burned like a hearth.
4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
My heart is blighted like grass, and withered, for I forget to eat my bread.
5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
By reason of the voice of my groaning, my bones stick to my skin.
6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
I am like a pelican of the wilderness. I have become as an owl of the waste places.
7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
I watch, and have become like a sparrow that is alone on the housetop.
8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
My enemies reproach me all day. Those who are mad at me use my name as a curse.
9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
For I have eaten ashes like bread, and mixed my drink with tears,
10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
Because of your indignation and your wrath, for you have taken me up, and thrown me away.
11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
My days are like a long shadow. I have withered like grass.
12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
But you, LORD, will abide forever; your renown endures to all generations.
13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
You will arise and have mercy on Zion; for it is time to have pity on her. Yes, the set time has come.
14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
For your servants take pleasure in her stones, and have pity on her dust.
15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
So the nations will fear the name of the LORD; all the kings of the earth your glory.
16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
For the LORD has built up Zion. He has appeared in his glory.
17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
He has responded to the prayer of the destitute, and has not despised their prayer.
18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
This will be written for the generation to come, that a people yet to be created may praise the LORD.
19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
For he has looked down from the height of his sanctuary. From heaven, the LORD looked at the earth;
20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
to hear the groans of the prisoner; to free those who are condemned to death;
21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
that men may declare the name of the LORD in Zion, and his praise in Jerusalem;
22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
when the peoples are gathered together, the kingdoms, to serve the LORD.
23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
He weakened my strength along the course. He shortened my days.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
I said, "My God, do not take me away in the midst of my days. Your years are throughout all generations.
25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
In the beginning, LORD, you established the foundation of the earth. The heavens are the works of your hands.
26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
They will perish, but you remain; and they will all wear out like a garment. You will change them like a cloak, and they will be changed.
27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
But you are the same. Your years will have no end.
28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
The children of your servants will continue, and their descendants will be established before you."
