Psaltaren 102
1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
A prayer of the afflicted, when he shall be in distresse, and pour forth his meditation before the Lord. O Lord, heare my prayer, and let my crye come vnto thee.
2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
Hide not thy face from me in the time of my trouble: incline thine eares vnto me: when I call, make haste to heare me.
3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
For my dayes are consumed like smoke, and my bones are burnt like an herthe.
4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
Mine heart is smitten and withereth like grasse, because I forgate to eate my bread.
5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
For the voyce of my groning my bones doe cleaue to my skinne.
6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
I am like a pelicane of the wildernesse: I am like an owle of the deserts.
7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
I watch and am as a sparrowe alone vpon the house top.
8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
Mine enemies reuile me dayly, and they that rage against me, haue sworne against me.
9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
Surely I haue eaten asshes as bread, and mingled my drinke with weeping,
10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
Because of thine indignation and thy wrath: for thou hast heaued me vp, and cast me downe.
11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
My dayes are like a shadowe that fadeth, and I am withered like grasse.
12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
But thou, O Lord, doest remaine for euer, and thy remembrance from generation to generation.
13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
Thou wilt arise and haue mercy vpon Zion: for the time to haue mercie thereon, for the appointed time is come.
14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
For thy seruants delite in the stones thereof, and haue pitie on the dust thereof.
15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
Then the heathen shall feare the Name of the Lord, and all the Kings of the earth thy glory,
16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
When the Lord shall build vp Zion, and shall appeare in his glory,
17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
And shall turne vnto the prayer of the desolate, and not despise their prayer.
18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
This shall be written for the generation to come: and the people, which shalbe created, shall prayse the Lord.
19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
For he hath looked downe from the height of his Sanctuarie: out of the heauen did the Lord beholde the earth,
20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
That he might heare the mourning of the prisoner, and deliuer the children of death:
21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
That they may declare the Name of the Lord in Zion, and his prayse in Ierusalem,
22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
When the people shalbe gathered together, and the kingdomes to serue the Lord.
23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
He abated my strength in the way, and shortened my dayes.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
And I sayd, O my God, take me not away in the middes of my dayes: thy yeeres endure from generation to generation.
25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
Thou hast aforetime layde the foundation of the earth, and the heauens are the worke of thine hands.
26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
They shall perish, but thou shalt endure: euen they all shall waxe olde as doeth a garment: as a vesture shalt thou change them, and they shall be changed.
27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
But thou art the same, and thy yeeres shall not fayle.
28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
The children of thy seruants shall continue, and their seede shall stand fast in thy sight.
