Psaltaren 102
1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
The prayer of the poor man, when he was anxious, and poured out his supplication before the Lord. Hear, O Lord, my prayer: and let my cry come to thee.
2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
Turn not away thy face from me: in the day when I am in trouble, incline thy ear to me. In what day soever I shall call upon thee, hear me speedily.
3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
For my days are vanished like smoke: and my bones are grown dry like fuel for the fire.
4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
I am smitten as grass, and my heart is withered: because I forgot to eat my bread.
5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
Through the voice of my groaning, my bone hath cleaved to my flesh.
6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
I am become like to a pelican of the wilderness: I am like a night raven in the house.
7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
I have watched, and am become as a sparrow all alone on the housetop.
8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
All the day long my enemies reproached me: and they that praised me did swear against me.
9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
For I did eat ashes like bread, and mingled my drink with weeping.
10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
Because of thy anger and indignation: for having lifted me up thou hast thrown me down.
11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
My days have declined like a shadow, and I am withered like grass.
12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
But thou, O Lord, endurest for ever: and thy memorial to all generations.
13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
Thou shalt arise and have mercy on Sion: for it is time to have mercy on it, for the time is come.
14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
For the stones thereof have pleased thy servants: and they shall have pity on the earth thereof.
15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
And the Gentiles shall fear thy name, O Lord, and all the kings of the earth thy glory.
16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
For the Lord hath built up Sion: and he shall be seen in his glory.
17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
He hath had regard to the prayer of the humble: and he hath not despised their petition.
18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
Let these things be written unto another generation: and the people that shall be created shall praise the Lord:
19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
Because he hath looked forth from his high sanctuary: from heaven the Lord hath looked upon the earth.
20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
That he might hear the groans of them that are in fetters: that he might release the children of the slain:
21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
That they may declare the name of the Lord in Sion: and his praise in Jerusalem;
22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
When the people assemble together, and kings, to serve the Lord.
23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
He answered him in the way of his strength: Declare unto me the fewness of my days.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
Call me not away in the midst of my days: thy years are unto generation and generation.
25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
In the beginning, O Lord, thou foundedst the earth: and the heavens are the works of thy hands.
26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
They shall perish but thou remainest: and all of them shall grow old like a garment: And as a vesture thou shalt change them, and they shall be changed.
27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
But thou art always the selfsame, and thy years shall not fail.
28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
The children of thy servants shall continue: and their seed shall be directed for ever.
