< Psaltaren 102 >

1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
A Prayer of the afflicted, when he is overwhelmed, and poureth out his complaint before Jehovah. Jehovah, hear my prayer, and let my cry come unto thee.
2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
Hide not thy face from me: in the day of my trouble, incline thine ear unto me; in the day I call, answer me speedily.
3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
For my days are consumed like smoke, and my bones are burned as a firebrand.
4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
My heart is smitten and withered like grass; yea, I have forgotten to eat my bread.
5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
By reason of the voice of my groaning, my bones cleave to my flesh.
6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
I am become like the pelican of the wilderness, I am as an owl in desolate places;
7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
I watch, and am like a sparrow alone upon the housetop.
8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
Mine enemies reproach me all the day; they that are mad against me swear by me.
9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
For I have eaten ashes like bread, and mingled my drink with weeping,
10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
Because of thine indignation and thy wrath; for thou hast lifted me up, and cast me down.
11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
My days are like a lengthened-out shadow, and I, I am withered like grass.
12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
But thou, Jehovah, abidest for ever, and thy memorial from generation to generation.
13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
Thou wilt rise up, thou wilt have mercy upon Zion: for it is the time to be gracious to her, for the set time is come.
14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
For thy servants take pleasure in her stones, and favour her dust.
15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
And the nations shall fear the name of Jehovah, and all the kings of the earth thy glory.
16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
When Jehovah shall build up Zion, he will appear in his glory.
17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
He will regard the prayer of the destitute one, and not despise their prayer.
18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
This shall be written for the generation to come; and a people that shall be created shall praise Jah:
19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
For he hath looked down from the height of his sanctuary; from the heavens hath Jehovah beheld the earth,
20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
To hear the groaning of the prisoner, to loose those that are appointed to die;
21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
That the name of Jehovah may be declared in Zion, and his praise in Jerusalem,
22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
When the peoples shall be gathered together, and the kingdoms, to serve Jehovah.
23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
He weakened my strength in the way, he shortened my days.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
I said, My God, take me not away in the midst of my days! ...Thy years are from generation to generation.
25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
Of old hast thou founded the earth, and the heavens are the work of thy hands:
26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
They shall perish, but thou continuest; and all of them shall grow old as a garment: as a vesture shalt thou change them, and they shall be changed.
27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
But thou art the Same, and thy years shall have no end.
28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
The children of thy servants shall abide, and their seed shall be established before thee.

< Psaltaren 102 >