Psaltaren 102
1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
A Prayer of the man who is in trouble, when he is overcome, and puts his grief before the Lord. Give ear to my prayer, O Lord, and let my cry come to you.
2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
Let not your face be veiled from me in the day of my trouble; give ear to me, and let my cry be answered quickly.
3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
My days are wasted like smoke, and my bones are burned up as in a fire.
4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
My heart is broken; it has become dry and dead like grass, so that I give no thought to food.
5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
Because of the voice of my sorrow, my flesh is wasted to the bone.
6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
I am like a bird living by itself in the waste places; like the night-bird in a waste of sand.
7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
I keep watch like a bird by itself on the house-top.
8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
My haters say evil of me all day; those who are violent against me make use of my name as a curse.
9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
I have had dust for bread and my drink has been mixed with weeping:
10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
Because of your passion and your wrath, for I have been lifted up and then made low by you.
11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
My days are like a shade which is stretched out; I am dry like the grass.
12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
But you, O Lord, are eternal; and your name will never come to an end.
13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
You will again get up and have mercy on Zion: for the time has come for her to be comforted.
14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
For your servants take pleasure in her stones, looking with love on her dust.
15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
So the nations will give honour to the name of the Lord, and all the kings of the earth will be in fear of his glory:
16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
When the Lord has put up the walls of Zion, and has been been in his glory;
17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
When he has given ear to the prayer of the poor, and has not put his request on one side.
18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
This will be put in writing for the coming generation, and the people of the future will give praise to the Lord.
19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
For from his holy place the Lord has seen, looking down on the earth from heaven;
20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
Hearing the cry of the prisoner, making free those for whom death is ordered;
21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
So that they may give out the name of the Lord in Zion, and his praise in Jerusalem;
22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
When the peoples are come together, and the kingdoms, to give worship to the Lord.
23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
He has taken my strength from me in the way; he has made short my days.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
I will say, O my God, take me not away before my time; your years go on through all generations:
25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
In the past you put the earth on its base, and the heavens are the work of your hands.
26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
They will come to an end, but you will still go on; they all will become old like a coat, and like a robe they will be changed:
27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
But you are the unchanging One, and your years will have no end.
28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
The children of your servants will have a safe resting-place, and their seed will be ever before you.
