Psaltaren 102

1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

Bøn af en elendig, naar hans Kraft svigter, og han udøser sin Klage for HERREN.

2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

HERRE, lyt til min Bøn, lad mit Raab komme til dig,

3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

skjul dog ikke dit Aasyn for mig; den Dag jeg stedes i Nød, bøj da dit Øre til mig; naar jeg kalder, saa skynd dig og svar mig!

4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

Thi mine Dage svinder som Røg, mine Ledemod brænder som Ild;

5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

mit Hjerte er svedet og visnet som Græs, thi jeg glemmer at spise mit Brød.

6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

Under min Stønnen klæber mine Ben til Huden;

7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

jeg ligner Ørkenens Pelikan, er blevet som Uglen paa øde Steder;

8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

om Natten ligger jeg vaagen og jamrer saa ensom som Fugl paa Taget;

9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

mine Fjender haaner mig hele Dagen; de, der spotter mig, sværger ved mig.

10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

Thi Støv er mit daglige Brød, jeg blander min Drik med Taarer

11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

over din Harme og Vrede, fordi du tog mig og slængte mig bort;

12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

mine Dage hælder som Skyggen, som Græsset visner jeg hen.

13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

Men du troner evindelig, HERRE, du ihukommes fra Slægt til Slægt;

14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

du vil rejse dig og forbarme dig over Zion, naar Naadens Tid, naar Timen er inde;

15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

thi dine Tjenere elsker dets Sten og ynkes over dets Grushobe.

16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

Og HERRENS Navn skal Folkene frygte, din Herlighed alle Jordens Konger;

17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

thi HERREN opbygger Zion, han lader sig se i sin Herlighed;

18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

han vender sig til de hjælpeløses Bøn, lader ej deres Bøn uænset.

19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

For Efterslægten skal det optegnes, et Folk, der skal fødes, skal prise HERREN;

20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

thi han ser ned fra sin hellige Højsal, HERREN skuer ned fra Himmel til Jord

21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

for at høre de fangnes Stønnen og give de dødsdømte Frihed,

22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

at HERRENS Navn kan forkyndes i Zion, hans Pris i Jerusalem,

23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

naar Folkeslag og Riger til Hobe samles for at tjene HERREN.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

Han lammed min Kraft paa Vejen, forkorted mit Liv.

25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

Jeg siger: Min Gud, tag mig ikke bort i Dagenes Hælvt! Dine Aar er fra Slægt til Slægt.

26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

Du grundfæsted fordum Jorden, Himlene er dine Hænders Værk;

27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

de falder, men du bestaar, alle slides de op som en Klædning;

28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.

som Klæder skifter du dem; de skiftes, men du er den samme, og dine Aar faar aldrig Ende! Dine Tjeneres Børn fæster Bo, deres Sæd skal bestaa for dit Aasyn.