Psaltaren 102

1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

Modlitba chudého, když sevřín jsa, před Hospodinem vylévá žádosti své. Hospodine, slyš modlitbu mou, a volání mé přijdiž k tobě.

2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

Neskrývej tváři své přede mnou, v den ssoužení mého nakloň ke mně ucha svého; když k tobě volám, rychle vyslyš mne.

3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

Nebo mizejí jako dým dnové moji, a kosti mé jako ohniště vypáleny jsou.

4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

Poraženo jest jako bylina, a usvadlo srdce mé, tak že jsem chleba svého jísti zapomenul.

5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

Od hlasu lkání mého přilnuly kosti mé k kůži mé.

6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

Podobný jsem učiněn pelikánu na poušti, jsem jako výr na pustinách.

7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

Bdím, a jsem jako vrabec osamělý na střeše.

8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

Každý den utrhají mi nepřátelé moji, a posměvači moji proklínají mnou.

9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

Nebo jídám popel jako chléb, a k nápoji svému slz přiměšuji,

10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

Pro rozhněvání tvé a zažžený hněv tvůj; nebo zdvihna mne, hodils mnou.

11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

Dnové moji jsou jako stín nachýlený, a já jako tráva usvadl jsem.

12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

Ale ty, Hospodine, na věky zůstáváš, a památka tvá od národu až do pronárodu.

13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

Ty povstana, smiluješ se nad Sionem, nebo čas jest učiniti milost jemu, a čas uložený přišel.

14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

Nebo líbost mají služebníci tvoji v kamení jeho, a nad prachem jeho slitují se,

15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

Aby se báli pohané jména Hospodinova, a všickni králové země slávy tvé,

16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

Když by Hospodin vzdělal Sion, a ukázal se v slávě své,

17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

Když by popatřil k modlitbě poníženého lidu, nepohrdaje modlitbou jejich.

18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

Budeť to zapsáno pro budoucí potomky, a lid, kterýž má stvořen býti, chváliti bude Hospodina,

19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

Že shlédl s výsosti svatosti své. Hospodin s nebe na zemi že popatřil,

20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

Aby vyslyšel vzdychání vězňů, a rozvázal ty, kteříž již k smrti oddání byli,

21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

Aby vypravovali na Sionu jméno Hospodinovo, a chválu jeho v Jeruzalémě,

22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

Když se spolu shromáždí národové a království, aby sloužili Hospodinu.

23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

Ztrápilť jest na cestě sílu mou, ukrátil dnů mých,

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

Až jsem řekl: Můj Bože, nebeř mne u prostřed dnů mých; od národu zajisté až do pronárodu jsou léta tvá,

25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

I prvé nežlis založil zemi, a dílo rukou svých, nebesa.

26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

Onať pominou, ty pak zůstáváš; všecky ty věci jako roucho zvetšejí, jako oděv změníš je, a změněny budou.

27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

Ty pak jsi tentýž, a léta tvá nikdy nepřestanou.

28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.

Synové služebníků tvých bydliti budou, a símě jejich zmocní se před tebou.