Psaltaren 102

1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

Dungga ang akong pag-ampo, Yahweh; dungga ang akong paghilak kanimo.

2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

Ayaw tagoi ang imong panagway gikan kanako sa panahon sa akong kalisdanan. Pamatia ako. Sa dihang motawag ako kanimo, tubaga dayon ako.

3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

Kay ang akong adlaw lumalabay lamang sama sa aso, ug ang akong mga bukog daw nasunog sa kalayo.

4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

Nadugmok ang akong kasingkasing, ug sama ako sa sagbot nga nalaya. Nakalimot ako sa pagkaon sa bisan unsa nga pagkaon.

5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

Sa padayon kong pag-agulo, naniwang ako pag-ayo.

6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

Sama ako sa pilicano sa kamingawan, ug nahisama ako sa kwago nga anaa sa kadaot.

7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

Nagatukaw ako sama sa biniyaan nga langgam, nga nag-inusara sa atop.

8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

Gihagit ako sa akong mga kaaway sa tibuok adlaw; ug kadtong nagbugalbugal kanako ginamit ang akong ngalan sa pagpanunglo.

9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

Nagkaon ako ug abo sama sa tinapay ug nasagolan ang akong imnonon sa mga luha.

10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

Tungod sa imong hilabihan nga kasuko, gialsa mo ako aron ibundak.

11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

Ang akong mga adlaw sama sa anino nga mahanaw, ug malaya ako sama sa sagbot.

12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

Apan ikaw, Yahweh, magpabilin sa walay kataposan, ug ang imong kabantogan alang sa tanang kaliwatan.

13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

Motindog ka ug kaluy-an ang Zion. Karon ang takna nga maluoy ka kaniya; ang gitagana nga takna miabot na.

14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

Kay ang imong mga sulugoon nagpugong sa ilang mga pinalanggang mga bato ug naluoy alang sa abog sa iyang kadaot.

15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

Ang kanasoran magpasidungog sa imong ngalan, Yahweh, ug ang tanang mga hari sa kalibotan magatahod sa imong himaya.

16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

Gitukod pag-usab ni Yahweh ang Zion ug magpakita diha sa iyang himaya.

17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

Nianang tungora, pagatubagon niya ang pag-ampo sa mga kabos; dili niya isalikway ang ilang mga pag-ampo.

18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

Kay nahisulat kini alang sa umaabot nga kaliwatan, ug ang mga tawo nga wala pa nahimugso magadayeg kang Yahweh.

19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

Kay midungaw siya gikan sa habog nga balaang dapit; gikan sa langit nakita ni Yahweh ang kalibotan,

20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

aron sa pagpaminaw sa agulo sa mga binilanggo, aron sa pagpagawas niadtong nasilotan sa kamatayon.

21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

Unya imantala sa mga tawo ang ngalan ni Yahweh sa Zion ug ang iyang pagdayeg sa Jerusalem

22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

sa dihang magatigom ang katawhan ug ang mga gingharian aron sa pag-alagad kang Yahweh.

23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

Gikuha niya ang akong kusog sa kinatung-an sa akong kinabuhi. Gipamubo niya ang akong mga adlaw.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

Miingon ako, “Akong Dios, ayaw kuhaa ang akong kinabuhi sa akong pagkabatan-on; anaa ka sa tanang kaliwatan.

25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

Kaniadto pa imo nang gipahimutang ang kalibotan; ang kalangitan mao ang buhat sa imong mga kamot.

26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

Mangahanaw (sila) apan ikaw magapabilin; mangadaan silang tanan sama sa panapton; sama sa bisti, pahawa-on mo (sila) ug mangahanaw (sila)

27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

Apan ikaw mao lamang gihapon, ug walay kataposan ang imong katuigan.

28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.

Ang mga anak sa imong mga sulugoon managpadayon, ug ang ilang mga kaliwatan magkinabuhi diha sa imong presensya.”