< Psaltaren 101 >
1 En Psalm Davids. Om nåd och rätt vill jag sjunga; och dig, Herre, lofsäga.
He himene na Rawiri. Ka waiatatia e ahau te mahi tohu me te whakawa tika: ka himene atu ahau ki a koe, e Ihowa.
2 Jag handlar försigteliga och redeliga med dem som mig tillhöra, och vandrar troliga i mitt hus.
Ka ata whakahaere ahau i ahau i runga i te ara tika. A hea koe haere mai ai ki ahau? Ka haereere ahau i roto i toku whare i runga i te ngakau tapatahi.
3 Jag tager mig ingen ond sak före; jag hatar öfverträdaren, och låter honom icke när mig blifva.
E kore te mea tutua e waiho e ahau i mua i oku kanohi; e kino ana ahau ki te mahi a te hunga peka ke: e kore e piri ki ahau.
4 Ett vrångt hjerta måste vika ifrå mig; den onda lider jag icke.
Ka mawehe atu i ahau te ngakau parori ke: e kore ahau e mohio ki te mea kino.
5 Den sin nästa hemliga baktalar, honom förgör jag; den der storlåtig är och högt sinne hafver, honom lider jag icke.
Ko te tangata e ngautuara puku ana ki tona hoa ka whakangaromia e ahau: e kore ahau e aro ki te tangata kanohi whakakake, ki te tangata ngakau whakapakari.
6 Mine ögon se efter de trogna i landena, att de måga när mig bo; och hafver gerna fromma tjenare.
Kei runga i nga mea pono o te whenua oku kanohi, kia noho ai ratou ki ahau: ko te tangata e haere ana i te ara tika, ka mahi tena ki ahau.
7 Falskt folk håller jag icke i mitt hus; ljugare trifvas icke när mig.
E kore e noho ki toku whare te kaimahi i te hianga: e kore e tu ki toku aroaro te tangata korero teka.
8 Bittida förgör jag alla ogudaktiga i landena, att jag må utrota alla ogerningsmän utu Herrans stad.
I tenei ata, i tenei ata, ka whakangaromia e ahau nga tangata kikino katoa o te whenua: kia hatepea atu ai i te pa o te Atua te hunga katoa e mahi ana i te kino.