Psaltaren 10

1 Herre, hvi träder du så långt ifrå fördöljer dig i nödenes tid?

Ut quid Domine recessisti longe, despicis in opportunitatibus, in tribulatione?

2 Så länge den ogudaktige öfverhandena hafver, måste den elände lida; de hålla med hvarannan, och upptänka arga list.

Dum superbit impius, incenditur pauper: comprehenduntur in consiliis quibus cogitant.

3 Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfsvåld; och den giruge välsignar sig, och lastar Herran.

Quoniam laudatur peccator in desideriis animae suae: et iniquus benedicitur.

4 Den ogudaktige är så stolt och vred, att han frågar efter ingen; uti alla sina tankar håller han Gud för intet.

Exacerbavit Dominum peccator, secundum multitudinem irae suae non quaeret.

5 Han håller fram med det han förehafver; dine domar äro fjerran ifrå honom; han handlar högmodeliga med alla sina fiendar.

Non est Deus in conspectu eius: inquinatae sunt viae illius in omni tempore. Auferuntur iudicia tua a facie eius: omnium inimicorum suorum dominabitur.

6 Han säger i sitt hjerta: Jag varder aldrig omstött; det skall ingen nöd hafva i evig tid.

Dixit enim in corde suo: Non movebor a generatione in generationem, sine malo.

7 Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer mödo och arbete åstad.

Cuius maledictione os plenum est, et amaritudine, et dolo: sub lingua eius labor et dolor.

8 Han sitter i försåt i gårdomen; han dräper de oskyldiga hemliga; hans ögon vakta efter de fattiga.

Sedet in insidiis cum divitibus in occultis, ut interficiat innocentem.

9 Han vaktar i hemlig rum, såsom ett lejon i kulone; han vaktar efter, att han må gripa den elända; och han griper honom, då han drager honom i sitt nät.

Oculi eius in pauperem respiciunt: insidiatur in abscondito, quasi leo in spelunca sua. Insidiatur ut rapiat pauperem: rapere pauperem dum attrahit eum.

10 Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld.

In laqueo suo humiliabit eum, inclinabit se, et cadet cum dominatus fuerit pauperum.

11 Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.

Dixit enim in corde suo: Oblitus est Deus, avertit faciem suam ne videat in finem.

12 Statt upp, Herre Gud; upphäf dina hand; förgät icke den elända.

Exurge Domine Deus, exaltetur manus tua: ne obliviscaris pauperum.

13 Hvi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?

Propter quid irritavit impius Deum? dixit enim in corde suo: Non requiret.

14 Du ser det ju; förty du skådar vedermödo och jämmer, det står i dina händer; de fattige befalla det dig; du äst de faderlösas hjelpare.

Vides, quoniam tu laborem et dolorem consideras: ut tradas eos in manus tuas. Tibi derelictus est pauper: orphano tu eris adiutor.

15 Bryt sönder dens ogudaktigas arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga väsende intet mer finna.

Contere brachium peccatoris et maligni: quaeretur peccatum illius, et non invenietur.

16 Herren är Konung alltid och evinnerliga; Hedningarna måste förgås utu hans land.

Dominus regnabit in aeternum, et in saeculum saeculi: peribitis Gentes de terra illius.

17 De fattigas trängtan hörer du, Herre; deras hjerta är visst, att ditt öra aktar deruppå;

Desiderium pauperum exaudivit Dominus: praeparationem cordis eorum audivit auris tua.

18 Att du skaffar dem faderlösa och fattiga rätt; att menniskan icke mer skall högmodas på jordene.

Iudicare pupillo et humili, ut non apponat ultra magnificare se homo super terram.