Psaltaren 10

1 Herre, hvi träder du så långt ifrå fördöljer dig i nödenes tid?

Ut quid, Domine, recessisti longe; despicis in opportunitatibus, in tribulatione?

2 Så länge den ogudaktige öfverhandena hafver, måste den elände lida; de hålla med hvarannan, och upptänka arga list.

Dum superbit impius, incenditur pauper: comprehenduntur in consiliis quibus cogitant.

3 Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfsvåld; och den giruge välsignar sig, och lastar Herran.

Quoniam laudatur peccator in desideriis animæ suæ, et iniquus benedicitur.

4 Den ogudaktige är så stolt och vred, att han frågar efter ingen; uti alla sina tankar håller han Gud för intet.

Exacerbavit Dominum peccator: secundum multitudinem iræ suæ, non quæret.

5 Han håller fram med det han förehafver; dine domar äro fjerran ifrå honom; han handlar högmodeliga med alla sina fiendar.

Non est Deus in conspectu ejus; inquinatæ sunt viæ illius in omni tempore. Auferuntur judicia tua a facie ejus; omnium inimicorum suorum dominabitur.

6 Han säger i sitt hjerta: Jag varder aldrig omstött; det skall ingen nöd hafva i evig tid.

Dixit enim in corde suo: Non movebor a generatione in generationem, sine malo.

7 Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer mödo och arbete åstad.

Cujus maledictione os plenum est, et amaritudine, et dolo; sub lingua ejus labor et dolor.

8 Han sitter i försåt i gårdomen; han dräper de oskyldiga hemliga; hans ögon vakta efter de fattiga.

Sedet in insidiis cum divitibus in occultis, ut interficiat innocentem.

9 Han vaktar i hemlig rum, såsom ett lejon i kulone; han vaktar efter, att han må gripa den elända; och han griper honom, då han drager honom i sitt nät.

Oculi ejus in pauperem respiciunt; insidiatur in abscondito, quasi leo in spelunca sua. Insidiatur ut rapiat pauperem; rapere pauperem dum attrahit eum.

10 Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld.

In laqueo suo humiliabit eum; inclinabit se, et cadet cum dominatus fuerit pauperum.

11 Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.

Dixit enim in corde suo: Oblitus est Deus; avertit faciem suam, ne videat in finem.

12 Statt upp, Herre Gud; upphäf dina hand; förgät icke den elända.

Exsurge, Domine Deus, exaltetur manus tua; ne obliviscaris pauperum.

13 Hvi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?

Propter quid irritavit impius Deum? dixit enim in corde suo: Non requiret.

14 Du ser det ju; förty du skådar vedermödo och jämmer, det står i dina händer; de fattige befalla det dig; du äst de faderlösas hjelpare.

Vides, quoniam tu laborem et dolorem consideras, ut tradas eos in manus tuas. Tibi derelictus est pauper; orphano tu eris adjutor.

15 Bryt sönder dens ogudaktigas arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga väsende intet mer finna.

Contere brachium peccatoris et maligni; quæretur peccatum illius, et non invenietur.

16 Herren är Konung alltid och evinnerliga; Hedningarna måste förgås utu hans land.

Dominus regnabit in æternum, et in sæculum sæculi; peribitis, gentes, de terra illius.

17 De fattigas trängtan hörer du, Herre; deras hjerta är visst, att ditt öra aktar deruppå;

Desiderium pauperum exaudivit Dominus; præparationem cordis eorum audivit auris tua:

18 Att du skaffar dem faderlösa och fattiga rätt; att menniskan icke mer skall högmodas på jordene.

judicare pupillo et humili, ut non apponat ultra magnificare se homo super terram.