Psaltaren 10
1 Herre, hvi träder du så långt ifrå fördöljer dig i nödenes tid?
Why do you stand far off, LORD? Why do you hide yourself in times of trouble?
2 Så länge den ogudaktige öfverhandena hafver, måste den elände lida; de hålla med hvarannan, och upptänka arga list.
In arrogance, the wicked hunt down the weak. They are caught in the schemes that they devise.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfsvåld; och den giruge välsignar sig, och lastar Herran.
For the wicked boasts of his heart's cravings, and he blesses the greedy, scorning the LORD.
4 Den ogudaktige är så stolt och vred, att han frågar efter ingen; uti alla sina tankar håller han Gud för intet.
The wicked in his proud countenance does not seek. All his thoughts are "There is no God."
5 Han håller fram med det han förehafver; dine domar äro fjerran ifrå honom; han handlar högmodeliga med alla sina fiendar.
His ways are firm at all times. Your judgments are turned aside. As for all his adversaries, he sneers at them.
6 Han säger i sitt hjerta: Jag varder aldrig omstött; det skall ingen nöd hafva i evig tid.
He says in his heart, "I shall not be shaken. From generation to generation I shall not experience calamity."
7 Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer mödo och arbete åstad.
His mouth is full of cursing and bitterness and oppression. Under his tongue is mischief and iniquity.
8 Han sitter i försåt i gårdomen; han dräper de oskyldiga hemliga; hans ögon vakta efter de fattiga.
He lies in wait near the villages. From ambushes, he murders the innocent. His eyes are secretly set against the helpless.
9 Han vaktar i hemlig rum, såsom ett lejon i kulone; han vaktar efter, att han må gripa den elända; och han griper honom, då han drager honom i sitt nät.
He lurks in secret as a lion in his ambush. He lies in wait to catch the helpless. He catches the helpless, when he draws him in his net.
10 Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld.
The helpless are crushed. They collapse. They fall under his strength.
11 Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.
He says in his heart, "God has forgotten. He hides his face. He will never see it."
12 Statt upp, Herre Gud; upphäf dina hand; förgät icke den elända.
Arise, LORD. God, lift up your hand. Do not forget the helpless.
13 Hvi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?
Why does the wicked person condemn God, and say in his heart, "You will not seek (an accounting)."
14 Du ser det ju; förty du skådar vedermödo och jämmer, det står i dina händer; de fattige befalla det dig; du äst de faderlösas hjelpare.
But you do see trouble and grief. You consider it to take it into your hand. You help the victim and the fatherless.
15 Bryt sönder dens ogudaktigas arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga väsende intet mer finna.
Break the arm of the wicked. As for the evil man, seek out his wickedness until you find none.
16 Herren är Konung alltid och evinnerliga; Hedningarna måste förgås utu hans land.
The LORD is King forever and ever. The nations have perished from his land.
17 De fattigas trängtan hörer du, Herre; deras hjerta är visst, att ditt öra aktar deruppå;
LORD, you have heard the desire of the humble. You will prepare their heart. You will cause your ear to hear,
18 Att du skaffar dem faderlösa och fattiga rätt; att menniskan icke mer skall högmodas på jordene.
to judge the fatherless and the oppressed, that man who is of the earth may terrify no more.
