Psaltaren 10
1 Herre, hvi träder du så långt ifrå fördöljer dig i nödenes tid?
Why, YHWH, do You stand at a distance? Do You hide in times of adversity?
2 Så länge den ogudaktige öfverhandena hafver, måste den elände lida; de hålla med hvarannan, och upptänka arga list.
Through the pride of the wicked, Is the poor inflamed, They are caught in schemes that they devised.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfsvåld; och den giruge välsignar sig, och lastar Herran.
Because the wicked has boasted Of the desire of his soul, And he has blessed a dishonest gainer, He has despised YHWH.
4 Den ogudaktige är så stolt och vred, att han frågar efter ingen; uti alla sina tankar håller han Gud för intet.
The wicked does not inquire according to the height of his face. “There is no God!” [are] all his schemes.
5 Han håller fram med det han förehafver; dine domar äro fjerran ifrå honom; han handlar högmodeliga med alla sina fiendar.
His ways writhe at all times, Your judgments [are] on high before him, All his adversaries—he puffs at them.
6 Han säger i sitt hjerta: Jag varder aldrig omstött; det skall ingen nöd hafva i evig tid.
He has said in his heart, “I am not moved, [And am] not in calamity to generation and generation.”
7 Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer mödo och arbete åstad.
His mouth is full of oaths, And deceits, and fraud: Under his tongue [is] perverseness and iniquity,
8 Han sitter i försåt i gårdomen; han dräper de oskyldiga hemliga; hans ögon vakta efter de fattiga.
He sits in an ambush of the villages, He slays the innocent in secret places. His eyes secretly watch for the afflicted,
9 Han vaktar i hemlig rum, såsom ett lejon i kulone; han vaktar efter, att han må gripa den elända; och han griper honom, då han drager honom i sitt nät.
He lies in wait in a secret place, as a lion in a covert. He lies in wait to catch the poor, He catches the poor, drawing him into his net.
10 Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld.
He is bruised—he bows down, The afflicted has fallen by his mighty ones.
11 Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.
He said in his heart, “God has forgotten, He has hid His face, He has never seen.”
12 Statt upp, Herre Gud; upphäf dina hand; förgät icke den elända.
Arise, O YHWH! O God, lift up Your hand! Do not forget the humble.
13 Hvi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?
Why has the wicked despised God? He has said in his heart, “It is not required.”
14 Du ser det ju; förty du skådar vedermödo och jämmer, det står i dina händer; de fattige befalla det dig; du äst de faderlösas hjelpare.
You have seen, For You behold perverseness and anger; By giving into Your hand, The afflicted leave [it] on You, You have been a helper of the fatherless.
15 Bryt sönder dens ogudaktigas arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga väsende intet mer finna.
Break the arm of the wicked and the evil, Seek out his wickedness, find none;
16 Herren är Konung alltid och evinnerliga; Hedningarna måste förgås utu hans land.
YHWH [is] King for all time and forever, The nations have perished out of His land!
17 De fattigas trängtan hörer du, Herre; deras hjerta är visst, att ditt öra aktar deruppå;
You have heard the desire of the humble, O YHWH. You prepare their heart; You cause Your ear to attend,
18 Att du skaffar dem faderlösa och fattiga rätt; att menniskan icke mer skall högmodas på jordene.
To judge the fatherless and bruised: He adds no more to oppress—man of the earth!
