Psaltaren 10
1 Herre, hvi träder du så långt ifrå fördöljer dig i nödenes tid?
So then, why, O Lord, have you withdrawn far away? Why have you overlooked us in opportunity, in tribulation?
2 Så länge den ogudaktige öfverhandena hafver, måste den elände lida; de hålla med hvarannan, och upptänka arga list.
While the impious is arrogant, the poor is enflamed. They are held by the counsels that they devise.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfsvåld; och den giruge välsignar sig, och lastar Herran.
For the sinner is praised by the desires of his soul, and the iniquitous is blessed.
4 Den ogudaktige är så stolt och vred, att han frågar efter ingen; uti alla sina tankar håller han Gud för intet.
The sinner has provoked the Lord; according to the multitude of his wrath, he will not seek him.
5 Han håller fram med det han förehafver; dine domar äro fjerran ifrå honom; han handlar högmodeliga med alla sina fiendar.
God is not before his sight. His ways are stained at all times. Your judgments are removed from his face. He will be master of all his enemies.
6 Han säger i sitt hjerta: Jag varder aldrig omstött; det skall ingen nöd hafva i evig tid.
For he has said in his heart, “I will not be disturbed: from generation to generation without evil.”
7 Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer mödo och arbete åstad.
His mouth is full of curses, and bitterness, and deceit. Under his tongue are hardship and sorrow.
8 Han sitter i försåt i gårdomen; han dräper de oskyldiga hemliga; hans ögon vakta efter de fattiga.
He sits in ambush, with resources in hidden places, so that he may execute the innocent.
9 Han vaktar i hemlig rum, såsom ett lejon i kulone; han vaktar efter, att han må gripa den elända; och han griper honom, då han drager honom i sitt nät.
His eyes catch sight of the poor. He lies in ambush, in hiding like a lion in his den. He lies in ambush, so that he may seize the poor, to seize the poor as he draws him in.
10 Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld.
With his snare, he will bring him down. He will crouch down and pounce, when he has power over the poor.
11 Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.
For he has said in his heart, “God has forgotten, he has turned away his face, lest he see to the end.”
12 Statt upp, Herre Gud; upphäf dina hand; förgät icke den elända.
O Lord God, rise up. Let your hand be exalted. Do not forget the poor.
13 Hvi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?
How has the impious one provoked God? For he has said in his heart, “He will not inquire.”
14 Du ser det ju; förty du skådar vedermödo och jämmer, det står i dina händer; de fattige befalla det dig; du äst de faderlösas hjelpare.
You do see, for you examine hardship and sorrow, so that you may deliver them into your hands. The poor one has been abandoned to you. You will be a helper to the orphan.
15 Bryt sönder dens ogudaktigas arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga väsende intet mer finna.
Break the arm of the sinner and the malicious. His sin will be sought, and it will not be found.
16 Herren är Konung alltid och evinnerliga; Hedningarna måste förgås utu hans land.
The Lord shall reign in eternity, even forever and ever. You will perish the Gentiles from his land.
17 De fattigas trängtan hörer du, Herre; deras hjerta är visst, att ditt öra aktar deruppå;
The Lord has heeded the desire of the poor. Your ear has listened to the preparation of their heart,
18 Att du skaffar dem faderlösa och fattiga rätt; att menniskan icke mer skall högmodas på jordene.
so as to judge for the orphan and the humble, so that man may no longer presume to magnify himself upon the earth.
