Psaltaren 10
1 Herre, hvi träder du så långt ifrå fördöljer dig i nödenes tid?
Why stand you afar off, O Lord? [why] do you overlook [us] in times of need, in affliction?
2 Så länge den ogudaktige öfverhandena hafver, måste den elände lida; de hålla med hvarannan, och upptänka arga list.
While the ungodly one acts proudly, the poor is hotly pursued: [the wicked] are taken in the crafty counsels which they imagine.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfsvåld; och den giruge välsignar sig, och lastar Herran.
Because the sinner praises himself for the desires of his heart; and the unjust one blesses himself.
4 Den ogudaktige är så stolt och vred, att han frågar efter ingen; uti alla sina tankar håller han Gud för intet.
The sinner has provoked the Lord: according to the abundance of his pride he will not seek after [him]: God is not before him.
5 Han håller fram med det han förehafver; dine domar äro fjerran ifrå honom; han handlar högmodeliga med alla sina fiendar.
His ways are profane at all times; your judgements are removed from before him: he will gain the mastery over all his enemies.
6 Han säger i sitt hjerta: Jag varder aldrig omstött; det skall ingen nöd hafva i evig tid.
For he has said in his heart, I shall not be moved, [continuing] without evil from generation to generation.
7 Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer mödo och arbete åstad.
Whose mouth is full of cursing, and bitterness, and fraud: under his tongue are trouble and pain.
8 Han sitter i försåt i gårdomen; han dräper de oskyldiga hemliga; hans ögon vakta efter de fattiga.
He lies in wait with rich [men] in secret places, in order to kill the innocent: his eyes are set against the poor.
9 Han vaktar i hemlig rum, såsom ett lejon i kulone; han vaktar efter, att han må gripa den elända; och han griper honom, då han drager honom i sitt nät.
He lies in wait in secret as a lion in his den: he lies in wait to ravish the poor, to ravish the poor when he draws him [after him]: he will bring him down in his snare.
10 Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld.
He will bow down and fall when he has mastered the poor.
11 Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.
For he has said in his heart, God has forgotten: he has turned away his face so as never to look.
12 Statt upp, Herre Gud; upphäf dina hand; förgät icke den elända.
Arise, O Lord God; let your hand be lifted up: forget not the poor.
13 Hvi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?
Therefore, has the wicked provoked God? for he has said in his heart, He will not require [it].
14 Du ser det ju; förty du skådar vedermödo och jämmer, det står i dina händer; de fattige befalla det dig; du äst de faderlösas hjelpare.
You see [it]; for you do observe trouble and wrath, to deliver them into your hands: the poor has been left to you; you were a helper to the orphan.
15 Bryt sönder dens ogudaktigas arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga väsende intet mer finna.
Break you the arm of the sinner and wicked man: his sin shall be sought for, and shall not be found.
16 Herren är Konung alltid och evinnerliga; Hedningarna måste förgås utu hans land.
The Lord shall reign for ever, even for ever and ever: you Gentiles shall perish out his land.
17 De fattigas trängtan hörer du, Herre; deras hjerta är visst, att ditt öra aktar deruppå;
The Lord has heard the desire of the poor: your ear has inclined to the preparation of their heart;
18 Att du skaffar dem faderlösa och fattiga rätt; att menniskan icke mer skall högmodas på jordene.
to plead for the orphan and afflicted, that man may no more boast upon the earth.
