Psaltaren 10
1 Herre, hvi träder du så långt ifrå fördöljer dig i nödenes tid?
Why do you keep far away, O Lord? why are you not to be seen in times of trouble?
2 Så länge den ogudaktige öfverhandena hafver, måste den elände lida; de hålla med hvarannan, och upptänka arga list.
The evil-doer in his pride is cruel to the poor; let him be taken by the tricks of his invention.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfsvåld; och den giruge välsignar sig, och lastar Herran.
For the evil-doer is lifted up because of the purpose of his heart, and he whose mind is fixed on wealth is turned away from the Lord, saying evil against him.
4 Den ogudaktige är så stolt och vred, att han frågar efter ingen; uti alla sina tankar håller han Gud för intet.
The evil-doer in his pride says, God will not make a search. All his thoughts are, There is no God.
5 Han håller fram med det han förehafver; dine domar äro fjerran ifrå honom; han handlar högmodeliga med alla sina fiendar.
His ways are ever fixed; your decisions are higher than he may see: as for his haters, they are as nothing to him.
6 Han säger i sitt hjerta: Jag varder aldrig omstött; det skall ingen nöd hafva i evig tid.
He has said in his heart, I will not be moved: through all generations I will never be in trouble.
7 Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer mödo och arbete åstad.
His mouth is full of cursing and deceit and false words: under his tongue are evil purposes and dark thoughts.
8 Han sitter i försåt i gårdomen; han dräper de oskyldiga hemliga; hans ögon vakta efter de fattiga.
He is waiting in the dark places of the towns: in the secret places he puts to death those who have done no wrong: his eyes are secretly turned against the poor.
9 Han vaktar i hemlig rum, såsom ett lejon i kulone; han vaktar efter, att han må gripa den elända; och han griper honom, då han drager honom i sitt nät.
He keeps himself in a secret place like a lion in his hole, waiting to put his hands on the poor man, and pulling him into his net.
10 Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld.
The upright are crushed and made low, and the feeble are overcome by his strong ones.
11 Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.
He says in his heart, God has no memory of me: his face is turned away; he will never see it.
12 Statt upp, Herre Gud; upphäf dina hand; förgät icke den elända.
Up! O Lord; let your hand be lifted: give thought to the poor.
13 Hvi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?
Why has the evil-doer a low opinion of God, saying in his heart, You will not make search for it?
14 Du ser det ju; förty du skådar vedermödo och jämmer, det står i dina händer; de fattige befalla det dig; du äst de faderlösas hjelpare.
You have seen it; for your eyes are on sorrow and grief, to take it into your hand: the poor man puts his faith in you; you have been the helper of the child who has no father.
15 Bryt sönder dens ogudaktigas arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga väsende intet mer finna.
Let the arm of the sinner and the evil-doer be broken; go on searching for his sin till there is no more.
16 Herren är Konung alltid och evinnerliga; Hedningarna måste förgås utu hans land.
The Lord is King for ever and ever; the nations are gone from his land.
17 De fattigas trängtan hörer du, Herre; deras hjerta är visst, att ditt öra aktar deruppå;
Lord, you have given ear to the prayer of the poor: you will make strong their hearts, you will give them a hearing:
18 Att du skaffar dem faderlösa och fattiga rätt; att menniskan icke mer skall högmodas på jordene.
To give decision for the child without a father and for the broken-hearted, so that the man of the earth may no longer be feared.
