Psaltaren 10
1 Herre, hvi träder du så långt ifrå fördöljer dig i nödenes tid?
Why do thou stand afar off, O Jehovah? Why do thou hide thyself in times of trouble?
2 Så länge den ogudaktige öfverhandena hafver, måste den elände lida; de hålla med hvarannan, och upptänka arga list.
In the pride of the wicked man the poor man is hotly pursued. Let them be taken in the devices that they have conceived.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfsvåld; och den giruge välsignar sig, och lastar Herran.
For the wicked man boasts of his heart's desire. And the greedy man renounces, yea, despises Jehovah.
4 Den ogudaktige är så stolt och vred, att han frågar efter ingen; uti alla sina tankar håller han Gud för intet.
The wicked man, in the pride of his countenance, says, He will not require it. All his thoughts are, There is no God.
5 Han håller fram med det han förehafver; dine domar äro fjerran ifrå honom; han handlar högmodeliga med alla sina fiendar.
His ways are profane at all times. Thy judgments are far above out of his sight. As for all his adversaries, he puffs at them.
6 Han säger i sitt hjerta: Jag varder aldrig omstött; det skall ingen nöd hafva i evig tid.
He says in his heart, I shall not be moved. To all generations I shall not be in adversity.
7 Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer mödo och arbete åstad.
His mouth is full of cursing and deceit and oppression. Under his tongue is mischief and iniquity.
8 Han sitter i försåt i gårdomen; han dräper de oskyldiga hemliga; hans ögon vakta efter de fattiga.
He sits in the lurking-places of the villages. In the covert places he murders the innocent man. His eyes are secretly set against the poor man.
9 Han vaktar i hemlig rum, såsom ett lejon i kulone; han vaktar efter, att han må gripa den elända; och han griper honom, då han drager honom i sitt nät.
He lurks in secret as a lion in his covert. He lies in wait to catch the poor man. He catches the poor man when he draws him in his net.
10 Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld.
He crouches, he bows down, and helpless men fall by his strong men.
11 Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.
He says in his heart, God has forgotten. He hides his face. He will never see it.
12 Statt upp, Herre Gud; upphäf dina hand; förgät icke den elända.
Arise, O Jehovah, O God, lift up thy hand. Do not forget the poor.
13 Hvi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?
Why does the wicked man despise God, and say in his heart, Thou will not require it?
14 Du ser det ju; förty du skådar vedermödo och jämmer, det står i dina händer; de fattige befalla det dig; du äst de faderlösas hjelpare.
Thou have seen. For thou behold mischief and spite, to repay with thy hand. The poor man commits himself to thee. Thou have been the helper of the fatherless.
15 Bryt sönder dens ogudaktigas arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga väsende intet mer finna.
Break thou the arm of the sinner and the evil man. His wickedness shall be sought, and shall not be found.
16 Herren är Konung alltid och evinnerliga; Hedningarna måste förgås utu hans land.
Jehovah is King forever and ever. The nations have perished out of his land.
17 De fattigas trängtan hörer du, Herre; deras hjerta är visst, att ditt öra aktar deruppå;
Jehovah, thou have heard the desire of the humble. Thou will prepare their heart, thou will cause thine ear to hear,
18 Att du skaffar dem faderlösa och fattiga rätt; att menniskan icke mer skall högmodas på jordene.
to judge the fatherless and the oppressed, that man who is of the earth may no more be terrible.
