Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
Israil padishahi Dawutning oghli Sulaymanning pend-nesihetliri: —
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
Bu pend-nesihetler sanga eqil-paraset, edep-exlaqni ögitip, séni ibretlik sözlerni chüshinidighan qilidu;
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
sanga danaliq, heqqaniyliq, pem-paraset we durusluqning yolyoruq-terbiyisini qobul qilduridu.
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
Bu [pend-nesihetler] nadanlarni zérek qilip, yashlarni bilimlik we sezgür qilidu;
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
bulargha qulaq sélishi bilen danalar bilimini ashuridu, yorutulghan kishiler téximu dana meslihetke érishidu,
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
shundaqla pend-nesihetler hem temsillerning menisini, danishmenlerning hékmetliri hem tilsim sözlirini chüshinidighan qilinidu.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
Perwerdigardin qorqush bilimning bashlinishidur; Exmeqler danaliqni we terbiyini közge ilmaydu.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
I oghlum, atangning terbiyisige qulaq sal, anangning söz-nesihetidin ayrilma;
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
chünki ular séning béshinggha taqalghan gül chembirek, boynunggha ésilghan marjan bolidu.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
I oghlum, yamanlar séni azdursa, ulargha egeshmigin.
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Eger ular: — Yür, tuzaq qurup adem öltüreyli; Yoshuruniwélip, birer bigunah kelgende urayli!
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
Tehtisaradek ularni yutuwéteyli, Saq bolsimu, hanggha chüshkenlerdek ularni yiqitayli; (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
Ulardin xilmuxil qimmetlik mal-dunyagha ige bolup, Öylirimizni olja bilen toldurimiz.
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
Biz bilen shérik bol, Hemyanimiz bir bolsun, dése, —
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
I oghlum, ulargha yoldash bolma, Özüngni ularning izidin néri qil!
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
Chünki ularning putliri rezillikke yügüridu, Qolini qan qilish üchün aldiraydu.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
Herqandaq uchar qanat tuyup qalghanda tuzaq qoyush bikar awarichiliktur;
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
Lékin bular del öz qénini töküsh üchün saqlaydu; Öz janlirigha zamin bolushni kütidu.
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Nepsi yoghinap ketken herbir ademning yollirining aqiwiti mana shundaq; [Haram mal-dunya] öz igilirining jénini alidu.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
[Büyük] danaliq kochida ochuq-ashkara xitab qilmaqta, Chong meydanlarda sadasini anglatmaqta.
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
Kocha doqmushlirida ademlerni chaqirmaqta, Sheher derwazilirida sözlirini jakarlimaqta: —
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
I saddilar, qachan’ghiche mushundaq nadanliqqa bérilisiler? Mesxire qilghuchilar qachan’ghiche mesxiriliktin huzur alsun? Exmeqler qachan’ghiche bilimdin nepretlensun?!
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Tenbihlirimge qulaq sélip mangghan yolunglardin yan’ghan bolsanglar idi! Rohimni silerge töküp bérettim, Sözlirimni silerge bildürgen bolattim.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
Lékin chaqirsam, anglimidinglar; Qolumni uzartsam, héchqaysinglar qarimidinglar.
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
Nesihetlirimning hemmisige perwa qilmidinglar, Tenbihimni anglashni qilche xalimidinglar.
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
Shunga, béshinglargha balayi’qaza kelgende külimen, Wehime silerge yétishi bilen mesxire qilimen.
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
Halaket élip kelgen wehime üstünglerge chüshkende, Weyranchiliq silerge quyuntazdek kelgende, Siler éghir qayghugha we azabqa muptila bolghininglarda —
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
U chaghda mushu kishiler mendin ötünüp chaqiridu, Men perwa qilmaymen, Méni telmürüp izdisimu, tapalmaydu.
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
Ular bilimge nepretlen’ginidin, Perwerdigardin eyminishni tallimighinidin,
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
Méning nesihitimni qilche qobul qilghusi yoqluqidin, Tenbihimgimu perwa qilmighininglardin,
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
Ular öz béshini yeydu, Öz qestliridin toluq azab tartidu;
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
Chünki saddilarning yoldin chiqishi öz jénigha zamin bolidu; Exmeqler rahetlik turmushidin özlirini halak qilidu.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
Lékin manga qulaq salghanlar aman-ésen yashaydu, Balayi’qazalardin, ghem-endishlerdin xaliy bolup, xatirjem turidu.
