< Ordspråksboken 1 >

1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
Los proverbios de Salomón, hijo de David, rey de Israel.
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
Estos proverbios son para alcanzar sabiduría e instrucción, y para reconocer los dichos que proporcionan conocimiento.
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
Los proverbios educan en razón, en vivir bien, en el sano juicio, y en actuar con justicia.
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
Dan discernimiento a los inmaduros, así como conocimiento y discreción a los jóvenes.
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
Las personas sabias escucharán y aprenderán aún más, y los que tienen buen juicio aprenderán a guiar a otros,
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
entendiendo los proverbios y los enigmas, así como los dichos y preguntas de los sabios.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
El verdadero conocimiento comienza con la honra al Señor, pero los insensatos se burlan de la sabiduría y del buen consejo.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
Hijo mío, presta atención a la instrucción de tu padre, y no rechaces la enseñanza de tu madre.
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
Son como una corona de gracia para adornar tu cabeza, y como dijes para tu cuello.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
Hijo mío, si alguna persona malvada quisiera tentarte, no cedas.
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Podrán decirte: “Ven con nosotros. Escondámonos y alistémonos para matar a cierta persona. ¡Hagámosle una emboscada y vamos a divertirnos!
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
¡Vamos y quemémoslo vivo, y llevémoslo a la tumba, aunque aún está sano! (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
Así podremos tomar sus pertenencias de valor, y llenaremos nuestros hogares con lo que habremos robado!
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
¡Ven con nosotros y comprartiremos las ganancias!”
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
Hijo mío, no sigas sus caminos. No vayas en la misma dirección con ellos.
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
Porque ellos se corren para hacer el mal, y se apresuran en causar violencia y cometer asesinatos.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
De nada sirve ponerle una trampa a las aves si ellas la pueden ver.
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
Sin embargo, estas personas malvadas se ocultan y están listas para matar a otros, pero ellos mismos son las víctimas. ¡Sus trampas son para ellos mismos!
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Esto es lo que te ocurrirá, si te enriqueces cometiendo crímenes: ¡Morirás!
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
La sabiduría grita por las calles. Ella clama en las plazas.
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
Grita en las esquinas llenas, y explica su mensaje en las puertas de la ciudad:
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
“¿Hasta cuándo amarán la insensatez, ustedes insensatos? ¿Hasta cuando, ustedes burladores, disfrutarán de sus burlas? ¿Hasta cuándo los tontos odiarán el conocimiento?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Presten atención a mis advertencias, y yo derramaré sobre ustedes mis pensamientos más profundos. Les explicaré todo lo que sé.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
“Porque yo los he llamado pero ustedes se han negado a escuchar. Les extendí mi mano, pero no les importó.
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
Ignoraron mi palabra, y no prestaron atención a mis advertencias.
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
“Por eso me reiré de ustedes cuando estén en problemas. Me burlaré cuando el pánico se apodere de ustedes.
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
Cuando el pánico caiga sobre ustedes como una tormenta, y la angustia los golpee como un torbellino. Cuando sobre ustedes venga el dolor y lamento,
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
clamarán a mi pidiendo ayuda, pero yo no responderé. Me buscarán por todas partes, pero no me encontrarán.
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
¿Por qué? Porque aborrecieron el conocimiento, y no eligieron respetar al Señor.
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
Ellos no están dispuestos a aceptar mi consejo, y aborrecen mis advertencias.
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
“Por lo tanto, tendrán que comer el fruto de sus propias decisiones, y se saciarán de sus propios planes retorcidos.
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
Los necios mueren por su propia rebeldía. Los tontos son destruidos por su descuido.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
Pero todos los que me oyen estarán seguros, y vivirán sin preocuparse de problema alguno”.

< Ordspråksboken 1 >