Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
ダビデの子イスラエルの王ソロモンの箴言
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
こは人に智慧と訓誨とをしらしめ哲言を暁らせ
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
さとき訓と公義と公平と正直とをえしめ
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
拙者にさとりを與へ少者に知識と謹愼とを得させん爲なり
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
智慧ある者は之を聞て學にすすみ 哲者は智略をうべし
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
人これによりて箴言と譬喩と智慧ある者の言とその隠語とを悟らん
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
ヱホバを畏るるは知識の本なり 愚なる者は智慧と訓誨とを軽んず
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
我が子よ汝の父の敎をきけ 汝の母の法を棄ることなかれ
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
これ汝の首の美しき冠となり 汝の項の妝飾とならん
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
わが子よ惡者なんぢ誘ふとも從ふことなかれ
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
彼等なんぢにむかひて請ふ われらと偕にきたれ 我儕まちぶせして人の血を流し 無辜ものを故なきに伏てねらひ
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
陰府のごとく彼等を活たるままにて呑み 壯健なる者を墳に下る者のごとくになさん (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
われら各樣のたふとき財貨をえ 奪ひ取たる物をもて我儕の家に盈さん
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
汝われらと偕に籤をひけ 我儕とともに一の金嚢を持べしと云とも
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
我が子よ彼等とともに途を歩むことなかれ 汝の足を禁めてその路にゆくこと勿れ
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
そは彼らの足は惡に趨り 血を流さんとて急げばなり
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
(すべて鳥の目の前にて羅を張は徒勞なり)
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
彼等はおのれの血のために埋伏し おのれの命をふしてねらふ
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
凡て利を貧る者の途はかくの如し 是その持主をして生命をうしなはしむるなり
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
智慧外に呼はり衢に其聲をあげ
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
熱閙しき所にさけび 城市の門の口邑の中にその言をのべていふ
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
なんぢら拙者のつたなきを愛し 嘲笑者のあざけりを樂しみ 愚なる者の知識を惡むは幾時までぞや
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
わが督斥にしたがひて心を改めよ 視よわれ我が霊を汝らにそそぎ 我が言をなんぢらに示さん
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
われ呼たれども汝らこたへず 手を伸たれども顧る者なく
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
かへつて我がすべての勸告をすて我が督斥を受ざりしに由り
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
われ汝らが禍災にあふとき之を笑ひ 汝らの恐懼きたらんとき嘲るべし
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
これは汝らのおそれ颶風の如くきたり 汝らのほろび颺風の如くきたり 艱難とかなしみと汝らにきたらん時なり
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
そのとき彼等われを呼ばん 然れどわれ應へじ 只管に我を求めん されど我に遇じ
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
かれら知識を憎み又ヱホバを畏るることを悦ばず
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
わが勸に從はず凡て我督斥をいやしめたるによりて
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
己の途の果を食ひおのれの策略に飽べし
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
拙者の違逆はおのれを殺し 愚なる者の幸福はおのれを滅さん
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
されど我に聞ものは平穩に住ひかつ禍害にあふ恐怖なくして安然ならん
