Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
Ordsprog af Salomo, Davids Søn, Israels Konge.
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
Af dem skal man lære Visdom forstandig Tale,
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
tage mod Tugt, som gør klog, mod Retfærdighed, Ret og Retsind;
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
de skal give tankeløse Klogskab, ungdommen Kundskab og Kløgt;
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
den vise høre og øge sin Viden, den forstandige vinde sig Levekunst;
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
de skal lære at tyde Ordsprog og Billeder, de vises Ord og Gaader.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
HERRENS Frygt er Kundskabs begyndelse, Daarer ringeagter Visdom og Tugt.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
Hør, min Søn, paa din Faders Tugt, opgiv ikke din Moders Belæring.
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
thi begge er en yndig Krans til dit Hoved og Kæder til din Hals.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
Min Søn, sig nej, naar Syndere lokker!
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Siger de: »Kom med, lad os lure paa den fromme, lægge Baghold for sagesløs, skyldfri Mand!
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
Som Dødsriget sluger vi dem levende, med Hud og Haar, som for de i Graven. (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
Vi vinder os Gods og Guld, vi fylder vore Huse med Rov.
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
Gør fælles Sag med os; vi har alle fælles Pung!«
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
— min Søn, gaa da ikke med dem, hold din Fod fra deres Sti;
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
thi deres Fødder løber efter ondt, de haster for at udgyde Blod.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
Thi det er unyttigt at udspænde Garnet for alle Fugles Øjne;
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
de lurer paa eget Blod, lægger Baghold for eget Liv.
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Saa gaar det enhver, der attraar Rov, det tager sin Herres Liv.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
Visdommen raaber paa Gaden, paa Torvene løfter den Røsten;
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
oppe paa Murene kalder den, tager til Orde i Byen ved Portindgangene:
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
Hvor længe vil I tankeløse elske Tankeløshed, Spotterne finde deres Glæde i Spot og Daarerne hade Kundskab?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Vend eder til min Revselse! Se, jeg lader min Aand udvælde for eder, jeg kundgør eder mine Ord:
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
Fordi jeg raabte og I stod imod, jeg vinked og ingen ænsed det,
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
men I lod haant om alt mit Raad og tog ikke min Revselse til jer,
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
derfor ler jeg ved eders Ulykke, spotter, naar det, I frygter, kommer,
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
naar det, I frygter, kommer som Uvejr, naar eders Ulykke kommer som Storm, naar Trængsel og Nød kommer over jer.
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
Da svarer jeg ej, naar de kalder, de søger mig uden at finde,
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
fordi de hadede Kundskab og ikke valgte HERRENS Frygt;
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
mit Raad tog de ikke til sig, men lod haant om al min Revselse.
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
Frugt af deres Færd skal de nyde og mættes med egne Raad;
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
thi tankeløses Egensind bliver deres Død, Taabers Sorgløshed bliver deres Undergang;
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
men den, der adlyder mig, bor trygt, sikret mod Ulykkens Rædsel.
