Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
Mudre izreke Salomona, sina Davidova, kralja izraelskog:
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
da se spozna mudrost i pouka, da se shvate razumne riječi;
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
da se primi umna pouka, pravda i pravica i nepristranost;
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
da se dade pamet neiskusnima, mladiću znanje i umijeće;
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
kad mudar čuje, da umnoži znanje, a razuman steče mudrije misli;
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
da razumije izreke i prispodobe, riječi mudraca i njihove zagonetke.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
Strah je Gospodnji početak spoznaje, ali ludi preziru mudrost i pouku.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
Poslušaj, sine moj, pouku oca svoga i ne odbacuj naputka svoje majke!
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
Jer će ti biti ljupki vijenac na glavi i ogrlica oko tvoga vrata.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
Sine moj, ako te grešnici mame, ne pristaj;
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
ako bi rekli: “Hodi s nama, da vrebamo krv, čekamo u zasjedi nevina ni za što;
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
da ih progutamo žive kao carstvo smrti i cijele kao one koji silaze u grob; (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
naplijenit ćemo svakojaka blaga, napuniti svoje kuće plijenom;
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
bacat ćeš s nama svoj ždrijeb, svi ćemo zajedno imati jednu kesu.”
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
Sine moj, ne idi s njima na put, makni nogu od njihove staze.
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
Jer na zlo trče svojim nogama i hite prolijevati krv.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
Jer uzalud je razapinjati mrežu pred očima svima pticama.
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
A oni vrebaju vlastitu krv, postavljaju zasjedu svojemu životu.
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Takva je sudba svih lakomih na ružan dobitak: on ih života stane.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
Mudrost glasno uzvikuje na ulici, na trgovima diže svoj glas;
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
propovijeda po bučnim uglovima, na otvorenim gradskim vratima govori svoje riječi:
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
“Dokle ćete, vi glupi, ljubiti glupost i dokle će podsmjevačima biti milo podsmijevanje, i dokle će bezumnici mrziti znanje?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Poslušajte moju opomenu! Gle, svoj duh pred vas izlijevam, hoću vas poučiti svojim riječima.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
Koliko sam vas zvala, a vi ste odbijali; pružala sam ruku, ali je nitko ne opazi.
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
Nego ste odbacili svaki moj savjet i niste poslušali moje opomene;
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
zato ću se i ja smijati vašoj propasti, rugat ću se kad vas obuzme tjeskoba:
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
kad navali na vas strah kao nevrijeme i zgrabi vas propast kao vihor, kad navali na vas nevolja i muka.
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
Tada će me zvati, ali se ja neću odazvati; tražit će me, ali me neće naći.
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
Jer su mrzili spoznaju i nisu izabrali Gospodnjeg straha
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
niti su poslušali moj savjet, nego su prezreli svaku moju opomenu.
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
Zato će jesti plod svojeg vladanja i nasititi se vlastitih savjeta.
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
Jer glupe će ubiti njihovo odbijanje, a nemar će upropastiti bezumne.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
A tko sluša mene, bezbrižan ostaje i spokojno živi bez straha od zla.”
