Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
Haenawk loe Israel siangpahrang, David capa, Solomon ih palungha lok ah oh;
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
palungha lok mah palunghahaih, thuitaekhaih hoi kathuk lokhlongnawk panoekhaih to na paek tih;
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
thuitaek thaihaih, katoeng ah lokcaekhaih, kangvan ah lok takroekhaih to na hnu tih;
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
kami rumramnawk khaeah palunghahaih to paek ueloe, thendoeng mah panoekhaih hoi poek thaihaih to tawn tih.
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
Palungha kami loe lok tahngai ueloe, panoekhaih to pung tih; panoekhaih tawn kami loe palungha kami mah thuih ih lok to talawk tih;
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
palungha lok hoi patahhaih loknawk, palungha kami mah thuih ih palunghahaih lok hoi kathuk loknawk to panoek thai hanah,
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
Sithaw zithaih loe palunghahaih takung ah oh; toe amthu mah loe palunghahaih hoi thuitaekhaih to patoek.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
Ka capa, nam pa thuitaekhaih lok to tahngaih loe, nam no mah patukhaih to pahnawt sut hmah.
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
To tiah thuitaekhaih hoi patukhaih loe na lu hanah apawk lumuek baktih, na tahnong hanah bungmu ah om tih.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
Ka capa, kami zaenawk mah na zoek cadoeh, nihcae ih lok to tahngai hmah.
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Nihcae mah, Kaicae hnuk ah na bang ah, kami athii palong hanah zing si loe, zaehaih tawn ai kaminawk to angang si;
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
nihcae to taprong baktih, tangqom thungah caeh kaminawk baktiah, kahing ah paaeh boih si; (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
to tiah nahaeloe atho kana hmuenmae to a hnu o ueloe, aicae ih im doeh minawk khae hoi lomh ih hmuenmae hoiah koi tih;
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
kaicae hoi nawnto taham khethaih phoisa to va ah; a hnuk o ih phoisa doeh kangvan ah amzet si, tiah na naa o cadoeh,
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
ka capa, nihcae hnukah bang hmah; nihcae caehhaih loklam ah caeh hmah:
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
nihcae loe zaehaih sak hanah cawnh o moe, athii palong hanah angtawt rang o.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
Tavaa mah hnuk naah palok payang nahaeloe tih atho maw om tih!
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
To baktih kaminawk loe angmacae athii long hanah zing o moe, angmacae hinghaih lak han ih ni angang o!
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Amsoem ai ah hmuen hak koeh hmoek kaminawk boih loe, hnukkhuem ah angmacae hinghaih to ni a lak o.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
Palunghahaih loe tasa bangah hangh moe, loklamnawk ah tha hoiah a hangh;
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
kami angpophaih ahmuennawk hoi vangpui khongkhanawk ah a hangh; vangpui thungah a hang ih loknawk loe,
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
nangcae kami rumramnawk, khosak rumramhaih to nasetto maw na palung o han vop? Nangcae loe minawk mah pahnuithuihaih to na koeh o, amthu kaminawk loe palunghahaih to nasetto maw hnuma o vop tih?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Kang thuitaek o haih lok hae tahngai oh loe, amlaem oh; khenah, ka muithla nangcae nuiah ka kraih moe, ka thuih ih loknawk to kang panoek o sak han.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
Kang kawk o naah, nang maak o; ka ban payangh naah, tidoeh nang sah o ai;
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
kang thuih ih lok to tidoeh na sah o ai moe, kang thuitaek o haih lok doeh na tahngai o ai pongah,
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
raihaih na tongh o naah kang pahnuih thuih moe, zithaih na tongh o naah,
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
na nuiah raihaih mah takhi sae baktiah phak moe, amrohaih mah takhi kamhae baktiah angzoh thuih naah, palungsethaih hoi raihaih mah na nuiah krak thuih naah doeh kang pahnui o thuih toeng han:
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
Kai nang kawk o naah, kang pathim o mak ai; nihcae mah kai to pakrong o tih, toe na hnu o mak ai.
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
Nihcae loe palunghahaih to hnukma o, Angraeng zithaih to qoi o ai.
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
Ka thuih ih lok to nihcae mah tahngai o ai, ka zoehhaih loknawk boih doeh patoek o.
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
To pongah nihcae mah a caeh o haih loklam ih athaih to caa o ueloe, sak han a poek o ih hmuen hoiah koi o tih.
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
Poekhaih tawn ai kaminawk loe loklam amkhraeng o moe, duek o; amthu kaminawk khosakhoihaih loe angmacae amrohaih ah oh.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
Toe ka lok tahngai kami loe ngancuem ueloe, kasae zithaih om ai ah monghaih hoiah khosah tih.
