Ordspråksboken 9
1 Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
Danaliⱪ ɵzigǝ bir ɵy selip, Uning yǝttǝ tüwrükini ornatti.
2 Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
U mallirini soyup, Esil xarablirini arilaxturup tǝyyarlap, Ziyapǝt dastihinini yaydi;
3 Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
Dedǝklirini [meⱨman qaⱪirixⱪa] ǝwǝtti, Ɵzi xǝⱨǝrning ǝng egiz jaylirida turup:
4 Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
«I saddilar, bu yǝrgǝ kelinglar, — dǝp qaⱪiriwatidu; Nadanlarƣa:
5 Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
Ⱪeni, nanlirimdin eƣiz tegip, Mǝn arilaxturup tǝyyarliƣan xarablardin iqinglar;
6 Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
Nadanlar ⱪataridin qiⱪip, ⱨayatⱪa erixinglar, Yoruⱪluⱪ yolida menginglar», — dǝwatidu.
7 Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
Ⱨakawurlarƣa tǝnbiⱨ bǝrgüqi aⱨanǝtkǝ uqraydu, Ⱪǝbiⱨlǝrni ǝyibligüqi ɵzigǝ daƣ kǝltüridu.
8 Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
Ⱨakawurlarni ǝyiblimǝ, qünki u sanga ɵq bolup ⱪalidu; Ⱨalbuki, dana kixini ǝyiblisǝng, u seni sɵyidu.
9 Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
Dana adǝmgǝ dǝwǝt ⱪilsang, ǝⱪli tehimu toluⱪ bolidu; Ⱨǝⱪⱪaniy adǝmgǝ durus yol kɵrsǝtsǝng, Bilimi tehimu axidu.
10 Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
Pǝrwǝrdigardin ǝyminix danaliⱪning baxlinixidur, Muⱪǝddǝs bolƣuqini tonux yoruⱪluⱪtur.
11 Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
Mǝn [danaliⱪ] sǝndǝ bolsam, künliringni uzartimǝn, Ɵmrüngning yilliri kɵpiyǝr.
12 Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
Sǝndǝ danaliⱪ bolsa, paydini kɵridiƣan ɵzüngsǝn, Danaliⱪni mazaⱪ ⱪilsang ziyan tartidiƣanmu ɵzüngsǝn.
13 Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
Nadan hotun aƣzi bisǝrǝmjan, ǝⱪilsizdur, Ⱨeqnemǝ bilmǝstur.
14 Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
U ixik aldida olturup, Xǝⱨǝrning ǝng egiz jaylirida orun elip,
15 Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
Udul ɵtüp ketiwatⱪanlarƣa:
16 Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
«Kimki sadda bolsa, bu yǝrgǝ kǝlsun!» — dǝwatidu, Wǝ ǝⱪilsizlǝrni:
17 Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
«Oƣriliⱪqǝ iqkǝn su tatliⱪ bolidu, Oƣrilap yegǝn nan tǝmlik bolidu!» — dǝp qarⱪiwatidu.
