Ordspråksboken 9
1 Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
Modrost je zgradila svojo hišo, izklesala je svojih sedem stebrov,
2 Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
pobila je svoje živali, zmešala je svoje vino, prav tako je pripravila svojo mizo.
3 Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
Poslala je svoje dekle. Na najvišjih krajih mesta kliče:
4 Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
»Kdorkoli je preprost, naj vstopi sèm.« Glede tistega, ki hoče razumevanje, mu reče:
5 Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
»Pridi, jej od mojega kruha in pij od vina, ki sem ga namešala.«
6 Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
Zapusti nespametne in živi in pojdi po poti razumevanja.
7 Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
Kdor graja posmehljivca, samemu sebi pridobiva sramoto in kdor ošteje zlobnega človeka, sebi pridobiva madež.
8 Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
Ne grajaj posmehljivca, da te ne zasovraži. Oštej modrega človeka, in te bo ljubil.
9 Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
Daj poučevanje modremu človeku in bo še modrejši, pouči pravičnega človeka in pomnožil se bo v znanju.
10 Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
Strah Gospodov je začetek modrosti, in spoznanje svetega je razumevanje.
11 Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
Kajti po meni bodo tvoji dnevi pomnoženi in leta tvojega življenja ti bodo narasla.
12 Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
Če si moder, boš moder zase, toda če se posmehuješ, boš to sam trpel.
13 Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
Nespametna ženska je kričava. Naivna je in ničesar ne ve.
14 Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
Kajti sedi pri vratih svoje hiše, na sedežu, na visokih krajih mesta,
15 Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
da kliče mimoidoče, ki gredo naravnost na svojih poteh:
16 Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
»Kdorkoli je preprost, naj vstopi sèm.« Glede tistega, ki hoče razumevanje, mu pravi:
17 Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
»Ukradene vode so sladke in kruh, pojeden na skrivnem, je prijeten.«
