Ordspråksboken 9
1 Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
Ogummaan mana ishee ijaarratte; utubaa ishee torbanis dhagaa irraa qopheeffate.
2 Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
Isheen horii qalattee daadhii wayinii ishee bulbulatte; maaddii ishee illee qopheeffatte.
3 Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
Tajaajiltoota ishee dubarran ergattee fiixee magaalaa irraa lallabde.
4 Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
Isheen warra qalbii hin qabneen akkana jetti; “Isin warri homaa hin beekne hundi as kottaa!
5 Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
Kottaatii nyaata koo nyaadhaa; daadhii wayinii ani bulbuladhe illee dhugaa.
6 Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
Karaa gowwummaa keessanii sana dhiisaatii jiraadhaa; karaa hubannaa irra deemaa.
7 Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
“Namni nama namatti qoosu gorsu kam iyyuu ni arrabsama; namni nama hamaa ifatu kam iyyuu ni salphata.
8 Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
Ati nama namatti qoosu hin ifatin; inni si jibbaatii; nama ogeessa ifadhu; inni si jaallataatii.
9 Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
Nama ogeessa gorsi; inni ittuma caalchisee ogeessa taʼaa; nama qajeelaaf barumsa kenni; inni beekumsa isaatti dabalaatii.
10 Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
“Waaqayyoon sodaachuun jalqaba ogummaa ti; isa Qulqulluu Sana beekuun hubannaa dha.
11 Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
Karaa kootiin barii jireenya keetii ni dheerata; jireenya kee irrattis waggoonni ni dabalamuutii.
12 Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
Yoo ati nama ogeessa taate, ogummaan kee si badhaasa; yoo ati kan namatti qoostu taate suma qofatu gidirama.”
13 Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
Dubartiin gowwaan oduu baayʼifti; isheen raatuu homaa hin beeknee dha.
14 Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
Isheen balbala mana ishee dura, fiixee magaalaa gubbaa barcuma irra teessee
15 Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
warra achiin darban, kanneen qajeelanii daandii isaanii irra deeman waamti.
16 Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
Isheen warra qalbii hin qabneen akkana jetti. “Isin warri homaa hin beekne hundi as kottaa!
17 Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
Bishaan hatan ni miʼaawa; nyaanni dhoksaan nyaatanis guddoo namatti tola!”
