Ordspråksboken 9
1 Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
Fa nandranjy i akiba’ey t’i Hihitse, fa rinamerame’e i faha’e fito rey.
2 Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
Fa nandenta, fa linaro’e ty divai’e, fa hinalanka’e i fandambaña’ey.
3 Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
Fa nirahe’e o anak’ampata’eo, hikaike boak’ an-digiligin-kaboa’ i rovay ey.
4 Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
O ry tahitahiñe, mitsilea mb’etoa! le hoe re amy seretsey,
5 Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
Mb’etoa ikamao o hanekoo naho inomo i divay linarokoy,
6 Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
Apoho ty hagegeañe naho miveloma, mañaveloa an-dalan-kilala.
7 Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
Mizò inje ty mañendake mpanivetive; tendreke joy ty mitrevoke ty lo-tsereke.
8 Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
Ko mañendake ty mpamokafoka hera halaiñ’azo; Trevohe’o ty mahihitse le hikokoa’e.
9 Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
Anaro o mahihitseo le hiha-mahihitse avao; ampandrendreho ty vantañe le hitombo an-kilala.
10 Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
Ty fañeveñañe am’ Iehovà ro fifotoran-kihitse, vaho ty fahafohinañe i Masiñey ro faharendrehañe.
11 Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
Izaho ty fampitomboañe o andro’oo, fampitompeañe taoñe o havelo’oo.
12 Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
Ie mahihitse, hañimbañ’ azo i hihitsey; Ihe manivetive ty hivave izay.
13 Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
Mamantsiñe ty rakemba gege, ie tsotra tsy mahafohin-draha,
14 Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
Mitobok’ an-dalam-bein-akiba’e eo, am-pitobohañe amo haboa’ i rovaio,
15 Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
mikaike ze miary eo, amo mañavelo an-kavantañañeo:
16 Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
O ry trentrañeo, mitsilea mb’etoa! le hoe re amy tsy aman-kilalay:
17 Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
Mamy ty rano nikamereñe, vaho mafiry ty mofo kamaeñe añ’etak’ ao.
