Ordspråksboken 9
1 Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
Dieva gudrība ir uztaisījusi savu namu, viņa uzcirtusi savus septiņus pīlārus;
2 Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
Viņa nokāvusi savus kaujamos, jaukusi savu vīnu, ir jau klājusi savu galdu;
3 Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
Viņa izsūtījusi savas kalpones; viņa sauc no pilsētas augstākām vietām:
4 Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
„Kas nejēga, lai griežas šurp!“kas neprātīgs, uz to viņa saka:
5 Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
„Nāciet, ēdiet no manas maizes, un dzeriet no vīna, ko esmu jaukusi.
6 Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
Atstājiet nejēdzību, tad dzīvosiet, un staigājiet pa atzīšanas ceļu!“
7 Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
Kas smējēju pamāca, tas dabūs kaunu, un kas bezdievīgo pārmāca, apsmieklu.
8 Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
Nepamāci smējēju, ka viņš tevi neienīst; pamāci prātīgo, tas tevi mīlēs.
9 Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
Dod prātīgam, tad viņš tiks jo prātīgs, māci taisnu, tad viņš pieaugs mācībā.
10 Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
Tā Kunga bijāšana ir gudrības iesākums, un izprast, kas svēts, tā ir atzīšana.
11 Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
Jo caur mani taps daudz tavu dienu un vairosies tev dzīvības gadi.
12 Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
Ja tu gudrs, tad tu sev gudrs; ja tu smējējs, tad tu viens pats to nesīsi.
13 Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
Nejēdzība ir sieva tītīga, ģeķīga, kas neatjēdz nenieka
14 Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
Tā sēž sava nama durvīs uz goda krēsla pilsētas augstās vietās,
15 Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
Aicināt tos, kas iet garām pa ceļu, kas staigā savās taisnās tekās.
16 Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
Kas nejēga, lai griežas šurp! Un kas neprātīgs, uz to viņa saka:
17 Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
„Zagts ūdens ir salds, un slēpta maize garda!“
