Ordspråksboken 9
1 Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
Sapientia aedificavit sibi domum, excidit columnas septem.
2 Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
Immolavit victimas suas, miscuit vinum, et proposuit mensam suam.
3 Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
Misit ancillas suas ut vocarent ad arcem, et ad moenia civitatis:
4 Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
Siquis est parvulus, veniat ad me. Et insipientibus locuta est:
5 Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
Venite, comedite panem meum, et bibite vinum quod miscui vobis.
6 Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
Relinquite infantiam, et vivite, et ambulate per vias prudentiae.
7 Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
Qui erudit derisorem, ipse iniuriam sibi facit: et qui arguit impium, sibi maculam generat.
8 Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
Noli arguere derisorem, ne oderit te. Argue sapientem, et diliget te.
9 Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
Da sapienti occasionem, et addetur ei sapientia. Doce iustum, et festinabit accipere.
10 Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
Principium sapientiae timor Domini: et scientia sanctorum, prudentia.
11 Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
Per me enim multiplicabuntur dies tui, et addentur tibi anni vitae.
12 Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
Si sapiens fueris, tibimetipsi eris: si autem illusor, solus portabis malum.
13 Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
Mulier stulta et clamosa, plenaque illecebris, et nihil omnino sciens,
14 Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
sedit in foribus domus suae super sellam in excelso urbis loco,
15 Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
ut vocaret transeuntes per viam, et pergentes itinere suo:
16 Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
Qui est parvulus, declinet ad me. Et vecordi locuta est:
17 Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
Aquae furtivae dulciores sunt, et panis absconditus suavior.
